I en intressant insändare i Sydöstran (29/1-bakom betalvägg) beskriver Fil Dr Alf Ronnby de olika förutsättningarna och tillämpningarna av begreppet religionsfrihet. Han menar lagstiftarna aldrig räknade in islam när de vidgade vår religionsfrihet i flera steg.
Det är en viktig sakupplysning som förklarar varför det i försvaret av vår religionsfrihet är nödvändigt att dess rättigheter och begränsningar gäller alla på svenskt territorium.
Här några utdrag ur Ronnys låsta artikel:
”För muslimer finns inget alternativ. Varje generation tillhör med nödvändighet islam. Allt annat är otänkbart. Kristen däremot, blir man genom dopet, ett val som vanligen föräldrarna gör åt barnet. – – Och för den kristne som vill konvertera till annan religion är det inga problem. – – Först 1951 blev det fritt att inte behöva tillhöra eller bekänna sig till någon religiös åskådning över huvud taget. Eller att välja vilken religion som helst. Det senare var inte tänkt från början. Religionsfriheten gällde bara kristna och judar. För lagstiftarna var det otänkbart att muslimer (som alltid varit ett hot mot Europa) eller andra religioner skulle omfattas av religionsfriheten. På grund av inflödet av islam, som drar nytta av den frihet som inte var tänkt för dem, har vi fått starka spänningar i Skurup, vår kultur och samhälle.”
Svensk religionspolitisk debatt 