Kvinnokraft 4.0: Busch tog upp niqaben – men den verkliga frågan är hijaben

Caroline Thelning, Kvinnokraft 4.0

Caroline Thelning från Kvinnokraft 4.0 skriver på Bulletin Debatt Busch tog upp niqaben – men den verkliga frågan är hijaben (10/3 -25):

”När en symbol som hijaben, från ett etablerat trossystem, återkommande används i offentlig kommunikation sker en gradvis normalisering och tillvänjning av sharias värderingar och normer. Frågan är vilka intressen det i längden gynnar. Stärks jämställdhet och rättsstatens princip om likhet inför lagen, eller försvagas den, av fler i hijaber i offentligheten?”

Ulf Lönnberg: Just ”normaliseringen av hijaben” ses av vänstern ”harmlös”. Märkligt nog av också av ’vänster-feminism’ som ett kulturuttryck i mångkulturismens och identitetspolitikens namn. För politiska strateger ses det som opinionsfrämjande att att påbörja ert konkret motstånd mot religiös rekvisita. Samma strateger ser det som mer riskfyllt att kritisera – och på skolbarn – förbjuda hijaben. Så länge den strategin inte förklaras idé- och historiskt i förhållande till den egna ideologin lurar hyckleriet bakom nästa hörn. Klartext och konsekvens efterfrågas. Se gärna Politik-Juridik-Religion

Niklas Sundling: Vi måste låta människor säga vad de egentligen tycker om integrationen ska lyckas

Niklas Sundling, legitimerad psykolog skriver:

En fotbollslandskamp kan skapa sammanhållning mellan svenskar av olika etniska bakgrunder, men det säger inget om gemenskapen håller om Sverige som en del av Nato hamnar i konflikt med exempelvis en muslimsk nation. Gemenskapen är situationsbunden.

En gemenskap som bygger på att stora grupper svenskar och invandrare förväntas vara tysta om vad de i djupet tänker och känner i integrationsfrågor, är en gemenskap bara till namnet och utan framtid.

Ulf Lönnberg: Ett mycket läsvärt inlägg om integrationens utmaningar; politiskt, socialt, individuellt personligt och i de olika kollektiven. Niklas Sundling söker sig förtjänstfullt fram ovanför det partipolitiska käbblet och PK-debattens begränsningar.

Jag saknar dock de kulturella/religiösa trösklarna som genom traditioner, riter och ceremonier lever sina egna krafter och övertygelser. Nästa steg på det spåret är ytterst politiskt val av metoder för att försvara den sekulära demokratiska rättsstaten som inte fungerar utan religionsfrihet. Det är från den utgångspunkten vi behöver en vidareutvecklad religionsfrihet med säkrade rättigheter och tydliga begränsningar inom rammarna för FN:s och Europakonventionens rättigheter.

Björn Schaerströms SLUTREPLIK: Varför inte avskaffa religionsfriheten?

På Bulletin debatt 29/4 -25: Religion hör inte hemma i det offentliga, det gemensamt ägda. Så varför gå via någon undantagsklausul som skulle kräva utpekande av viss tro, istället för att skrota religionsfriheten som sådan? Det skriver Björn Schaerström i en slutreplik till Ulf Lönnberg

”Varför gå via någon undantagsklausul som skulle kräva utpekande av viss tro, bevisföring och bedömning med risk för förlust i segdragna rättsprocesser? Målet, själva poängen, med avskaffandet av den lagstadgade rundningsoptionen är ju, som belyst av Lönnberg själv, att religionens dogmatiska irrationella idéer inte skall tillåtas spridas till och i ’det gemensamma’. Här finns ingen likhet med asiatiska eller andra stater som sätter religion före FN:s mänskliga rättigheter.”

Länk till slutrepliken

Ulf Lönnbergs REPLIK: Religionsfriheten är demokratins signum

”I debattartikeln Religionsfriheten har blivit demokratins fiende, Bulletin 31/3, argumenterar Björn Schaerström för att religionsfriheten ska skrotas och ”att frågor om tro ska behandlas under yttrandefriheten”. Det skulle få långtgående konsekvenser både kulturellt och juridiskt. Men jag håller med Björn Schaerström om att religionsfriheten ”har passerat bäst-före-datum” – i nuvarande form. Det är uppenbart att  islamskt-politiska krav i religionsfrihetens namn hotar Sverige som sekulär demokratisk rättstat. Länk till min replik

DEBATT: Religionsfriheten har blivit demokratins fiende

Björn Schaerströms DEBATTARTIKEL: Religionsfriheten har blivit demokratins fiende

debattartikeln Religionsfriheten har blivit demokratins fiende (Bulletin 31/3) argumenterar Björn Schaerström för att religionsfriheten ska skrotas och ”att frågor om tro ska behandlas under yttrandefriheten”.

Björn Schaerströms debattartikel (inledning):

”Jag vill vara tydlig med att vi har religionsfrihet i det här landet. Vi har otaliga kyrkor, vi har inte alls lika många moskéer. Så självklart behöver vi bygga fler moskéer så länge det behövs för att man ska kunna utöva sin religion”. Så lät det när socialdemokratiska finansborgarrådet Karin Wanngård höll pressträff i Tensta i november 2024.

Uttalandet mötte kritik. ”Oförsvarligt av Wanngård att öppna för utländska finansiering av moskéer”, skriver moderaterna. ”Socialdemokraterna talar med kluven tunga”, skriver expressens Ann-Charlotte Marteus. ”Jag förstår inte det argumentet alls faktiskt” säger terrorforskaren Magnus Norell.”

Rikspolischefen vill se färre uniformer på Tiktok men slöjan får vara kvar

Här borde nya rikspolischefen passat på att skärpa uniformskraven: istället: Från nätet:
Får poliser ha hijab? Motivering.

Så här står det i FAP 178-1, som reglerar polisens uniformering, om religiös huvudbonad: 12 § Religiös huvudbonad i form av huvudduk, kippa eller turban får bäras till uniform. Huvudbonaden ska vara blå eller svart.
Motion i riksdagen mot detta
Obs nya rikspolischefen har dock tagit upp
Nu vill rikspolischefen skärpa reglerna för hur poliser får synas i uniformen utanför tjänsten och i sociala medier. Det efter kritik mot till exempel poliser som dansar i klipp på nätet eller kampanjar politiskt. Ytterst är det regeringen som kan stoppa slöja i polisuniformen

Glöm inte religionsfrihetens status, skydd och tillämpning

Lasse Granestrand frågar och problematiserar Vem vill förstå ett förvandlat Sverige? på SvD debatt 3/1 -25, han skriver:

Mycket sällan beskrivs problemen/utmaningarna och eventuella möjligheter utifrån det hårdhänta faktum att en stor demografisk förändring på kort tid förvandlat Sverige i grunden.

För inrikes födda betyder vardagen i många stadsdelar i dag att de inte längre förstår språken omkring sig, i sitt invanda centrum. Och för den invandrade i en segregerad stad är det svårt att lära sig språket om man bor där få, eller nästan ingen, talar svenska.

I Sverige som helhet är i dag drygt 21 procent av invånarna utrikes födda vilket är en av de högsta siffrorna som finns att finna i västvärlden. (Skatteparadis har högre tal av begripliga skäl).

Ulf Lönnberg: Lasse Granestrands text är angelägen; om att acceptera hur Sverige ser ut och fungerar idag. Så hur går vi vidare härifrån utan att fastna i nostalgi, önsketänkande, uppgivenhet…

Vi kan inte utkräva ansvar av de statsministrar som passerat sedan 2015 fram till förra valet. Men vi har samma partier i riksdagen – som visserligen kan rannsaka sig själva och till val 2026 på nya genomarbetade framtidsprogram på ideologisk grund och vilja till praktisk problemlösning.

Jag anser att i det läge som Sverige nu befinner sig behöver Riksdagen sätta mer fokus på religionernas plats och utrymme i Sverige. Men det behövs också nyanserat och sakligt engagemang från de som identifierar sig med sin religiösa tillhörighet.

I Sverige har vi en frikyrkorörelse som gång var på barrikaderna och kämpade för sin egen frihet och allas rättigheter gentemot dåtidens kyrka och stat. Bland samfunden var några tidigt ute att släppa fram kvinnor i ledande positioner. Statskyrkan har vi kvar i ny skepnad sedan den partiella skilsmässan från staten år 2000.

Självklart kan frikyrkorörelsen, som andra i civilsamhället, vara  PARTI-politiskt OBUNDNA aktörer. Men det får inte bli en självpåtagen ”opolitisk plikt” att lämna ansvarstagande och opinionsbildning för vår religionsfriheten vind för våg.

Sverige är idag ett av världens mest sekulariserade länder som blivit ett av Europas mest mångreligiösa länder. Sveriges politiska landskap står inför nya utmaningar och Sveriges religösa landskap är sedan decennier under ett brutalt omvandlingstryck.

Politisk islam och många i gruppen kulturella muslimer accepterar inte västerländsk rågång mellan religion och politik. De anser sig – i religionsfrihetens namn – vara fredade från motargument för sina politiska krav på könsseparerade rättigheter och skyldigheter i en annan rättsordning med Koranen som rättskälla med sharialagar.

Man behöver inte vara partipolitisk för att förvalta och försvara de friheter som frikyrkorna kämpade för till gagn för sig själva och hela Sverige.

Ulf Lönnberg