Tidningen Sändaren meddelar på nyhetsplats att Bilda pausar (avbryter?) sitt samarbete med sin medlemsorganisation Ryska ortodoxa kyrkan som hör till Moskvapatriarkatet. (23 okt 2024)
Bildas förbundsrektor Samuel Gustafsson anger anledningen till beslutet: ”den ryska invasionen av Ukraina för snart tre år sedan”. Han beskriver vidare: ”Beslutet togs när Bilda hade tagit del av Säkerhetspolisens bedömning att den rysk-ortodoxa kyrkan är en plattform för ryska staten att agera i Sverige på ett säkerhetshotande sätt.”
Samtidigt rapporterar Sändaren på nyhetsplats att Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria vid Enskilda högskolan i Stockholm, anser ”de kristna studieförbunden borde stödja muslimska organisationer när studieförbundet Ibn Rushd läggs ned.” (23 okt 2024). Vilka övriga studieförbund som Joel Halldorf etiketterar som ”kristna studieförbund” framgår inte.
Bildas förbundsdirektör Samuel Gustafsson konstaterar ”att man hittills inte haft något samarbete med muslimska organisationer”. Samuel Gustafsson får frågan om en studiecirkel i Koranen skulle kunna funka? Han svarar: ”Vi har ju ingen särskild kompetens när det gäller islam. Vår profil vilar på kristen livsåskådning som grund, men själva vår verksamhet är öppen och bred och välkomnar alla människor.”
Bilda har förmodligen inte inhämtat någon lägesinformation från Säkerhetspolisen när det gäller de muslimska organisationer som ev skulle kunna bli nya samarbetspartner. Måhända kommer muslimska studiedeltagare kontaktas via andra kanaler Muslimska Brödraskapet. meddelas inte.
Av de två notiserna i Sändaren framgår att Gustafsson och Halldorf anser att Bilda har lång erfarenhet av att arbeta med religionsmöten, dialog och demokratiträning (sic!).
Vi har tradition i Sverige av att arbetar- och nykterhetsorganisation bidragit till folkbildning i demokrati och förenings- och politiskt arbete. Men det skedde i en annan kontext än idag. Det allmänna kunskapen och bildningsidealet verkade då under andra basala förutsättningar i en demokratiseringsprocess som där och då höll avstånd till religionen med tyst acceptans av att det religiösa landskapet i princip var kristet. Socialdemokraterna hade förvisso i sitt första partiprogram slagit fast att religions ideala plats var i människors privatliv men det var först efter andra världskriget den frågan bidrog en en politisk vattendelare av viss avgränsad betydelse.
Arbetarrörelsen drev sedan hårt konceptet ”studiecirkelsdemokrati” när miljö-, kärnkrafts- och löntagarfrågorna stod inför stora politiska vägval.
Idag måste studieförbunden med Bilda i spetsen utarbeta ny kompetens och nya studiemetoder/planer för att inte hamna i samma politiskt färgade propagandafällor som förr – och nu – dess värre även med olika religionsföreträdares iver, kompetens och övertygelse att fylla politiskt/religiösa kunskapsluckor för egna syften.
Bilda, som kristet studieförbund, behöver nog själv positionera sig i farvattnen mellan politik och religion.
Det handlar ytterst om demokratiska principer i ett sekulärt demokratiskt rättssamhälle där lagstiftaren står över religioners påbud och krav.
Ibn Rushd’s affärs- och studieplaner kan möjligen tjäna som underlag för att undvika de värst skadliga reven.
–Ulf Lönnberg
