Den 7 sept -21 skrev Professorerna Ulf Bjereld och Marie Demker på DN-debatt: ”Ordet identitetspolitik är ett slagträ som saknar funktion”
De skruvar begreppet identitetspolitik. De skriver: ”Det är därför avgörande för en god demokratisk diskussion att målmedvetet dekonstruera (sic!) dessa identiteter, i syfte att peka ut det intresse som finns inbyggt i identiteten.”
Västerländsk kristen tradition VS identitetspolitik
Ulf Lönnberg: Sveriges politiska och religiösa landskap har omdanats och identitetspolitiken är här. För Bjereld/Demker är det dags att se intressepolitik och identitetspolitik som två lika berättigade sakområden.
Intresse- och identitetspolitik kan inte likställas i de ideologiska matriserna. De skriver: ”Den mest kontroversiella frågan i debatten om identitetspolitik är om personliga erfarenheter av det specifika förtryck en grupp utsätts för också ger ett tolkningsföreträde till den ”sanna verkligheten”.
Bjereld/Demker ser inte att motsättningar göds då olika kulturella och religiösa ”sanna verkligheter” får full frihet. Vi behöver lagligt reglerade rättigheter och preciserade begränsningar.
Mänskliga rättigheter och religionsfrihet definieras oförenligt på olika håll. Deras slutsats sticker ut: ”Det är därför avgörande för en god demokratisk diskussion att målmedvetet dekonstruera (sic!) dessa identiteter, i syfte att peka ut det intresse som finns inbyggt i identiteten.”
Men vem ska ta sig rätten att dekonstruera vems visioner? Vem ska bestämma vilkas kulturella och religiösa identiteter som ska rymmas på andras bekostnad? Minnen från Sovjet och Tredje Riket förskräcker.
Identitetsivrarnas världsbild delas inte av kulturellt och religiöst moderata aktörer som väljer partipolitik före utomparlamentariska aktioner.
Skiljelinjen går mellan dekonstruktion av kulturella och etniska olikheter och demokratiska principer på västerländsk rättslig och kristen tradition.
Svensk religionspolitisk debatt 