Citat ur ledaren: I det nya förslaget föreslås samfund med kopplingar till extremism eller våldsbejakande verksamhet bli av med sitt stöd, samt att stöd ska kunna dras in för trossamfund och organisationer som propagerar för alternativ rättskipning eller mot fria val. Gott så. Men bidrag kommer också att kunna dras in för organisationer och trossamfund med företrädare, eller internationella företrädare med påverkan på svenska förhållanden, som hyser åsikter ”i strid med samhällets grundläggande värderingar”.
Ulf Lönnberg: Intressant reservation ”som hyser åsikter ”i strid med samhällets grundläggande värderingar”.
Självklart ska vi ha ett öppet offentligt samtal även om religionernas plats och roll i samhället. Vore dock intressantare om ledaren utvecklade varför, hur och vilka värderingar som avses eller ska vilken kontext de ska tolkas.
Som en konsekvens av muslimsk närvaro och islamsk-politisk opinionsbildning i Sverige behöver preciserad definition av värderingar som står i strid ’grundläggande värderingar’ i den problemställning som KM avser.
Generellt kan väl sägas att värderingar i praktiken fungerar som orientering i människors privatliv, förvärvsliv och politik som i någon mån vilar på individens livsfilosofi och i gemenskapernas och kollektivens resa i nuet och framtiden.
Inom bokstavstrogen Korantolkning finns inte utrymme för varken religionsfrihet eller rågång mellan politik och religion.
Alla synpunkter ska principiellt kunna framförs, kritisera, bemötas eller anammas. I de delar en religiös företrädare vill se lagändringar för sin tros påbud handlar det ytters om politik (ex-vis könsseparerad rättsordning, månggifte mm).
Yttrandefriheten begränsas inte av huruvida avsändaren/kyrkan/mosken är berättigad till offentliga verksamhetsbidrag – eller inte.
Även konfessionella samhällsaktörer bör göra begriplig skillnad mellan religion och politik – när handlar det om ’sakral livsorientering’ och när handlar det om politiska krav på den stat man verkar i?
Från politiskt håll krävs mer kunskap, mot och konsekvens att ta fasta på politiska ingångsvärden som beskrivs/definieras som ett religiöst krav/påbud i religionsfrihetens namn.
Religiösa avsändare kan kratta i manegen för sina ideal genom att vända sig till den politiska arenan i de delar religionens krav kräver lagändring.
I grunden är det individuella och kollektiva värderingar som gör skillnad på politik och religion.
Religionsfriheten är inte (politiskt eller religiöst). Och offentliga bidrag är ingen mänsklig rättighet.