Politiken måste därför sluta betrakta skolan som universallösning och istället rikta blicken mot hemmet. Hur kan vi stärka föräldrar i sitt uppdrag? Hur kan vi tydliggöra att ansvaret för barns uppfostran inte går att delegera bort? Och hur kan vi skapa ett samhällsklimat där det återigen är självklart att vuxna sätter ramar och tar ansvar?
Så frågan är inte bara vad skolan ska göra, utan hur vi når de föräldrar som slutat ta sitt ansvar.
Reaktion/kommentar: en tillrättavisning av svenska övertro på skolans roll som samhällsdanare. Men för att komma åt bristande föräldraransvar krävs också politiker med tydlig politisk agenda. Vi kan dock inte bortse från de olika religiösa kontexter där synen är en annan på könsneutrala rättigheter och skyldigheter som i många fall ses som krav i religionsfrihetens namn.
Ingressen till Barometerns ledartext ”Socialdemokraternas populistiska grepp att utmåla konfessionella skolor och förskolor som nästen för extremism är att misstänkliggöra minoritetsgrupper.” (9/3 -26) Thomas Hermansson Barometerns ledarskribent skriver vidare:
”De friskolor som omgärdats av extremistiska skandaler har ofta varit av det islamistiska slaget. I dag finns bara en enda muslimsk friskola kvar. Och det bör understrykas att inte alla de skandalskolor som uppmärksammats ens haft konfessionell huvudman, det vill säga de har inte varit ”religiösa friskolor” som det ofta felaktigt kallas. Det har skapats en vrångbild av vad problemet faktiskt gäller.
Att det finns förskolor och skolor som behöver förändras i grunden, eller i värsta fall stängas ned, är inte skäl nog att misstänkliggöra samtliga. Tror någon på allvar att de runt 100 förskolor som drivs av Svenska kyrkan präglas av extremism och otillbörlig påverkan på barnen?”
Ulf Lönnberg: Starkt skydd för minoriteter är ett av den sekulära demokratiska rättsstatens grunder. Huruvida sannolikheten är stor eller liten för att en minoritetsgrupp skulle missbruka sin status eller skulle bli utsatt för majoritetssamhällets diskriminering är dåliga rekvisit för lagstiftning.
Tvärtom – viktigt att rättsstaten skyddar mot minoriteters utmaningar och övergrepp liksom att dessa minoriteters rättigheter inte kränks oavsett dess numerärer.
Lagstiftning är en grannlaga uppgift vars verkningar kan tolkas olika av såväl de som känner sig särskilt utpekade som av de som uppfattar en viss minoritet som särskilt störande eller särskilt skyddsvärd.
Med de utgångspunkterna utmanar särskilt religiösa grupperingar, minoriteter vs olika ”religiösa och profana majoriteter” särskilt starkt och problematiskt.
I Sverige har vi tagit vårt första steg på i dessa komplicerade konfliktområden i de nu införda Demokrativillkoren. Låt dessa verka.
Demokrativillkoren kommer förr eller senare prövas rättsligt. Det här är ett komplicerat rättsområde där rättspraxis behöver utvecklas.
Demokratin kan förvisso undermineras inom våra beslutsprocesser av illvilliga odemokratiska, extrem religiositet och av den organiserade brottsligheten som nyttjar och missbrukar vår lagar och vårt rättsystem.
Just på denna punkt bör Barometern m fl opinionsbildare agera för vår demokrati och rättssäkerhet med tålamod och juridisk konsekvens. Demokrativillkoren kommer att behöva vidareutvecklas.
I Sverige är vi varsamma med förbud inskränkningar i yttrandefriheten. I en diktatur undviks långdragna processer genom den regimens självpåtagna makt – ideologiskt och praktiskt.
Vad vill Barometern se för förändringar i dagens Demokrativillkor och kontrollfunktioner av religiösa organisationer och ideella aktörer?
För oss som ivrigt försvarar rätten att bedriva kristna skolor är Skolinspektionens roll det centrala argumentet. Varje gång någon föreslår att alla konfessionella skolor ska förbjudas på grund av enstaka misskötsel, kan vi svara att det är bättre att låta skolinspektionen göra sitt jobb och bara stänga den skolan som missköts.
Det är därför av yttersta vikt att Skolinspektionen fungerar effektivt och har högt förtroende av alla aktörer i skolväsendet. Granskningarna måste ske på ett sådant sätt så att förtroendet för myndigheten inte äventyras. Tyvärr är detta inte alltid fallet.
Ulf Lönnberg kommentar: Skolinspektionens påtalade rutiner och, som det tycks, ojämna effektivitet skapar bristande rättssäkerhet för friskolornas förutsättningar över tid.
I en tid med, faktiskt förekommande, både övernitiska kristna och islamska oblygt politiskt programmerade, har motståndarna till konfessionella friskolor en poäng i satt förbjuda dessa/nytillkommande rakt av.
Efter hand har dock vårt religiösa landskap satts under brutalt islamskt omvandlingstryck.
I denna turbulent religionspräglade infrastruktur beskriver sig Centerpartiets ledare Muharrem Demirok som ”kulturell muslim” i ett parti som alltjämt torgför sig som aktivt i Svenska kyrkan, bl a genom att delta i kyrkovalen.
Muharrem Demirok om någon borde välkomna en juridiskt och organisatoriskt starkare Skolinspektion; ett första tillfälle för honom att som riksdagsledamot, med muslimsk anknytning, aktivt motverka aktörer för politisk islam som inte blygs att utmana statliga förvaltningar för att flytta fram sina positioner.
Ännu är förbud mot nya konfessionella friskolor att föredra. De kvarvarande behöver en lika effektiv och rättssäker tillsyn som alla nytillkommande oavsett religiös hemvist.
Inget politiskt parti har inför dagens och morgondagens politiskt religiösa aktörer som inte döljer sitt mål att förändra svensk rättsordning för att etablera muslimsk rättstradition med Koranen som rättskälla. Även valkampanjen inför gårdagens EU-val blev visade att de svansa politiska partierna inte fullt ut ser riskerna med det religiösa omvandlingstryck som redan söker underminera vår demokratiska rättsstat.
