Dold har ”bett ett antal journalister, forskare, kulturpersonligheter och politiker att formulera sina egna beskrivningar av islam utifrån ämnet Så ser jag på islam i Sverige (ingen av dem hör till kategorin som har kritiserat mediebilden av islam). – – – Vi är stolta över att under denna och nästa vecka kunna presentera texter från flera profilerade och kunniga personer om hur de ser på islam i Sverige.”
2) Erik Helmerson: Så ser jag på islam i Sverige (länk till hela texten, 26/9 -25):
”Det tassas. Sällan ställs de brännande frågorna. Vad anser svenska muslimer om att det finns så få muslimska demokratier? Om de dödsdomar som drabbar den som vågar skämta om profeten eller lämna hans religion? Islam betyder underkastelse, men det betyder rimligen att den troende ska underkasta sig Gud, inte att andra ska underkasta sig islam.
Finns det alls en svensk rörelse för ett mer demokratiskt, frihetligt islam? I så fall: hur verkar den, och varför har den så svårt att nå ut?”
Ulf Lönnberg: Erik Helmerson beskriver sin syn på islam främst ur en (religiöst) troende individs vardag.
Mitt fokus på denna blogg är de politiska partiernas och lagstiftarnas förhållningssätt till religionernas plats och utrymme i våra offentliga rum.
Helmerssons avslutande och bärande frågor: ”Finns det alls en svensk rörelse för ett mer demokratiskt, frihetligt islam? I så fall: hur verkar den, och varför har den så svårt att nå ut?” är till en del de troendes och de berörda samfundens utmaning i social verksamhet och i sin tros tillämpning. Men till en del är frågorna också politiska.
Så som vårt politiska landskap ser ut idag kan politiken inte lämna religionernas uttryck och påverkan vid för våg.
Sverige behöver en religionspolitisk agenda som stärker rättighetslagstiftningen religionsfrihet på de punkter den feltolkas och missbrukas. Religionsfriheten behöver också förses med preciserade begränsningar inom ramen för de internationella konventioner som Sverige ratificerat.
Faktum är att muslimsk normering och tradition bärs upp av en religions-politisk entitet med Koranen som rättskälla och utan den religionsfrihet så som den skyddas inom FN och Europakonventionen.
Enligt artikel 9.2 i den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) kan – i svensk lag – religionsfriheten ”endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.”
