Valley Ghanem tycker att den religiöst påbjudna fastan för barn i skolan ifrågasätts med felaktiga ingångsvärden (i sin Insändare i DN 28/4): ”Vissa skolor tror sig veta bättre än muslimska föräldrar vad som är bäst för deras barns fysiska och psykiska hälsa”.
Valley Ghanem berättar om skolor som ”för indirekt registrering av religiös tillhörighet” då barnen får räcka upphandling för att läraren ska veta vilka som är muslimer – och som fastar. På den punkten är kritiken berättigad, om sådana barnregister förs måste saken granskas av i första hand Skolverket.
Utöver det lyfter Valley Ghanem särskilt tre aktörers skrivningar som rör skolbarn under ramadan:
Bjurhovdaskolan, Västerås: ”Det är jätteviktigt att barnen inte fastar i skolan (…) en regel som måste följas för barnens skull.”
Internationella Engelska skolan, Landskrona: ”Uppmanar (…) föräldrarna att inte låta barnen delta i fastan …”
Kalmar kommun: ”Religion är en privat angelägenhet och bör utövas i hemmet.”
Det finns goda skäl för skolledningar att ta sig an frågan om barns fasta i skolan. Föräldrars påbjudna fasta väcker oro för barnens hälsa och deras förutsättningar att orka med skolarbetet och det måste skolan förhålla sig till. (Men någon orosanmälan hittills känner jag inte till.)
Det gäller också om elever p g a dålig matkvalitet eller usel matsalsmiljö skulle vägra att äta skollunch. Då skulle ansvaret för att barnen klarade skolarbetet vara uppenbart.
Kalmars kommuns policyskrivning om att ”religionen – – bör utövas i hemmet” må sticka i ögonen men det finns flera skäl för politiker i den demokratiska rättsstaten att förhålla sig till religionerna. Det gäller slöja på skolbarn, skilda badtider för pojkar och flickor, månggifte och även de religiösa högtiders utrymme i samhället.
Under flera år fick Jehovas Vittnen inga statliga eftersom de inte accepterar blodtransfusioner. Men förra året betalade staten ut bidrag efter en tidigare dom i Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD 2011 ref. 10) som tog fasta på att Jehovas vittnen nu uppmanar medlemmarna att samarbeta med sjukvården när det beslutas att ett barn ska få blodtransfusion.
I Sverige tillåter vi inte att föräldrar hälsovådligt svälter sina barn eller vägrar dem nödvändig sjukvård för att följa sina religiösa påbud. Religiöst påbjudna plikter får aldrig trumfa gällande lagstiftning.
I Sverige ska ska vi ingripa mot föräldrar som låter sin religiösa övertygelse få allvarliga, skadliga och negativa konsekvenser för barns liv och hälsa och för vår samhällsutveckling.
Den dusten ska vi ta politiskt med föräldrar och inte direkt mot under skolpliktstiden. De kan ju senare som myndiga göra egna vägval på en religiös eller traditions grund.
Sverige har rätt att genom lagstiftning – inom ramarna för FN:s mänskliga rättigheter – att förbjuda utmanande religiösa uttryck och traditioner. Religionsfriheten är inte gränslös. Dags nu för de politiska partierna att positionera sig för religionsfrihetens tydliga rättigheter och nya preciserade begränsningar.
Ulf Lönnberg
Svensk religionspolitisk debatt 
En tanke på “Replik till Valley Ghanem, muslim och statsvetare, som skriver om barns fasta i skolan”