Vid förra kommunfullmäktige sammanträdet återremitterades förslaget om kommunbidrag till studieförbunden. Frågan diskuterades också i flera debattinlägg på Eskilstuna-kurirens debattsidor.
Det är bra att politiker tar ställning för demokratiskt inriktade studieförbund och mot studieförbund som återkommande och ensidigt bjuder in talare med öppna och dolda agendor mot demokrati och vår rättsordning.
Och onsdagen den 10 juni beslöt Eskilstuna kommunfullmäktige att säga nej till fortsatta bidrag till studieförbundet Ibn Rushd. Endast (v) ville fortfarande ge Ibn Rushd.
Mikael Strömberg, sd, andre vice ordförande Kultur- och fritidsnämnden i Eskilstuna: ”Vi är väldigt positiva till att Socialdemokraterna och Moderaterna slagit in på vår linje om att avslå bidraget till Ibn Rushd.
Bakgrund I april bordlade kultur- och fritidsnämnden i Eskilstuna beslut om bidrag till studieförbunden. Bland dessa fanns Ibn Rushd. S, M och SD ville tänka en gång till om Ibn Rushdunder under nuvarande förutsättningar ska beviljas bidrag.
Malin Marcko, Länsbildningskonsulent i Sörmland, och Jan Olov Karlsson,
Ordförande Länsbildningsförbundet Sörmland, gillar inte att Ibn Rushd ifrågasätts. De argumenterar för sin sak på Eskilstunakuriren debatt den 5ds
Kommunallagen
De hänvisar till Kommunallagen 2:a kapitel, 3:e paragrafen, som säger att en kommuns medlemmar ska behandlas lika.
Det är sant. Men kommuner är inte förpliktigade att ge bidrag till alla studieförbund. Varje kommun har rätt att välja att ge bidrag till exempelvis studieförbund på lika villkor under förutsättning att dessa lever upp till kommunens angivna kriterier som gäller alla som söker.
I detta fall ligger fokus på om kravet korrekt redovisning av hur beviljade bidrag använts uppfylls och huruvida resp studieförbund grundar sig på och förmedlar de demokratiska värderingar som är kommunens bärande princip.
Överklagande/Folkbildningsrådet/kommunalt självstyre
Eskilstuna kommuns framtida bifall eller avslag till bidrag till Ibn Rushd kan överklagas som alla andra kommunala beslut. Ett sådant, klargörande, överklagande borde välkomnas av alla parter.
Malin Marcko och Jan Olov Karlsson ifrågasätter också varför Eskilstuna kommun ”höjer sig över Folkbildningsrådet” som granskat, anmärkt och godkänt Ibn Rushd sedan de åtgärdat påtalade brister. Till vilka Folkbildningsrådet väljer att fördela bidrag förpliktar ingen kommun att bevilja sina bidrag till sina bidragsmottagare. Det kommunala självstyret väger tyngre än Folkbildningsrådets statliga fördelningsuppdrag.
Avslutningsvis lägger Malin Marcko och Jan Olov Karlsson ut dimridåer i själva principfrågan och frågar om ”den fria och frivilliga folkbildningen – – ska villkoras utifrån politisk eller religiös agenda?”
I Sverige råder yttrande- och åsiktsfrihet och religionsfrihet. Men även kring våra grundlagsfästa friheter vilar på rättigheter och begränsningar. För att tydliggöra detta i praktisk tillämpning kräver Eskilstuna kommun – liksom övriga – att för att vara bidragsberättigad ska verksamheten respektera och leva upp till kommunens värdegrund. Den som anser att Eskilstuna kommunfullmäktige på den punkten tolkar grundlagen, vanliga lagar och förordningar felaktigt kan själv initiera ett klargörande överklagande för att bifall eller avslag på Ibn Rushds bidrag rättsligt prövat.
JO-anmälan
I dagarna har Demokrativärnet JO-anmält Folkbildningsrådet för att det beviljar Ibn Rushds ansökningar på mellan 25-30 milj kr/år, trots att ändamålen i Ibn Rushds stadgar inte är kompatibla med de krav Folkbildningsrådet ska ställa på bidragsmottagare, enligt Folkbildningsrådets förordning. Demokrativärnet påvisar att Ibn Rushd inte uppfyller demokratikriteriet såsom de uttrycks i bl a Sveriges lagar och Europarådets konvention om de mänskliga rättigheter. Demokrativärnet skriver vidare på FaceBook:
Demokrativärnets utgångspunkt är att det svenska demokratiska systemet och lagrummet har kapacitet att skydda sig mot att antidemokratiska ideologier ska kunna bre ut sig, med stöd av offentlig finansiering. Utbredning av teokrati, i islamistisk tappning, med stöd av offentliga medel är ett exempel på ett sådant missförhållande. JO-anmälan är ett sätt att pröva hur vår demokrati kan skydda sig mot sådana missförhållanden.
Alla berörda parter har anledning att välkomna såväl ett eventuellt överklagande av Eskilstuna kommunfullmäktiges kommande bidragsbeslut när det gäller Ibn Rushd som en del i den demokratiska beslutsprocessen. Även Demokrativärnets JO-anmälan kommer att bidra till såväl en saklig som idéburen debatt om hur vi ska värna vår svenska demokrati.
Ulf Lönnberg
