– Regeringen behöver göra mycket mer än vad de gör, till exempel ge intervjuer i arabisk media, säger imamen Kashif Virk.
Tahir Akan, är ordförande för Sveriges muslimska förbund håller med: – Det vore bra om statsministern kallade till ett möte för att kartlägga hur vi kan göra det svenska samhället bättre, säger han till SVT Nyheter.
Ulf Lönnberg: Information, intervjuer, debatter och ömsesidigt respektfulla positioneringar är alltid av godo.
Det som oroar och stör många gammel- och nysvenskar, religiösa personer oavsett religionstillhörighet eller ingen alls samt invånare och besökare i Sverige är den underton. som exempelvis Tahir Akan, uttrycker sig; ”vi kan göra det svenska samhället bättre”. – men på vems villkor?
Ju mer vi kan informera varandra om varandras samhällssyn, livsåskådningar och livsval desto bättre. Absolut.
Vi som definierar sekulär rättssäker demokrati enligt västerländskt kristen tradition möts självklart av en annan utgångspunkt, som i TV-inslaget, från fler än de som, i detta fall företräder islam/muslimsk tro (jag är osäker på vilket begrepp ni, Kashif Virk och Tahir, föredrar och hur ni definierar dessa begrepp) med problemformuleringsinitiativ.
Olika religioners företrädare definierar demokrati/folkstyre, styrelseskick, liksom individuella och kollektiva rättigheter och skyldigheter enligt sina respektive kriterier och definitioner. DETTA ÄR I SIG inget hinder för konstruktiv dialog.
Muslimsk-svensk samhällsdialog är emellertid asymmetrisk i det att det är två olika rättssystem som möts; det centraleuropeiska med definierad religionsfrihet >< det muslimska teokratiska statsskicket med Koranen som rättskälla.
Religionsdialog är inte samma sak som religionspolitisk sakdebatt:
>Det handlar INTE om att övertyga varandra till omvändelse, eftergifter eller systemförändrande kompromisser.
>Det handlar om att parterna ska söka finna vägen framåt och att gemensamt med de som verkar och bor i Sverige acceptera de rättssystem som gäller på svenskt territorium.
Demonstrationstillstånd UTFÄRDAS I SVERIGE utifrån ordnings- och vissa säkerhetskriterier – men ALDRIG på demonstrantens idé, budskap. Och visst, att håna och kränka leder aldrig till ömsesidig förståelse. MEN spekulativa utmaningar av våra lagar (yttrandefriheten inkl) ska, för fredens skull och den globala uthålliga geologiska tillväxtens möjligheter tåla våra olika och gemensamma juridiska systemiska – och moraliska – livsvillkor ska tåla.
Och visst, alla får propagera för lagändringar – men aldrig hota och våldföra sig för sin önskan som i de nu aktuella fallen att skända vissa religiösa urkunder.
Gärna ”religionsdialog” i upplysningens tjänst. Men politisk debatt om LAGÄNDRING i detta sammanhang är en RELIGIONSPOLITISK SAKFRÅGA. Det är aldrig ett TEOLOGISKT eller EXEGETISKT SPÖRSMÅL som ska eller kan behandlas i den demokratiska rättsstatens beslutsprocesser.
-o-
