Debattörena Adam Ivehag och Helen Hassan skriver: (2/5 -25)
”Mosa Mazroui Sebdani skriver i Göteborgs-Posten den 27/4 att varken vänsterns önskan att tillföra resurser eller högerns återvandringspolitik kommer att lösa Sveriges splittring, segregation och ökning av grov kriminalitet.”
”Statsvetaren Katarina Barrling skriver i sin bok Saknad att det svenska samhället varit så pass homogent att det inte varit nödvändigt att definiera svensk kultur. Barrling skriver även att det är först efter en omfattande massinvandring som vi behöver definiera vad svensk kultur betyder. – – – – – Svensk kultur är sekulär och frihetlig. Enligt World Value Survey är Sverige det mest sekulära- och socialt toleranta landet i världen. Detta står i kontrast mot många av de länder utlandsfödda invånare har invandrat från i exempelvis Mellanöstern och Afrika, som tillhör de mest traditionella överlevnadskulturerna i världen. Kulturerna i vårt land och deras är ofta varandras motsatser.
Ulf Lönnberg: Adam Ivehag och Helen Hassan tar avstamp från Mosa M Sebdanis debattartikel En ny svensk nationalism är lösningen på våra största samhällsproblem (GP 27/4 -25) och väljer ”Kulturnationalism” som sin målbild istället för ”Liberal nationalism”.
Intressant och utmanande att bygga den mest adekvata inriktningen utan att köra ner i endera diket av extremistiska feltolkare. Bra jobbat!
Utifrån mitt fokus står religionsfrihetens status och tillämpning i korsdraget mellan just ’det gamla Sveriges’ religösa landskap och dagens mångkulturella svenska pluralistiska religiösa landskap.
Vi ska inte kompromissa om yttrandefrihetens absoluta skydd samtidigt som vi (pedagogiskt) ska tydliggöra religionsfrihetens rättigheter och inventera och formulera dess rättmätiga preciserade begränsningar.
I det avseendet behövs ett att moratorium med vilket vi stoppar den höga invandringen så långt som möjligt liksom stoppa etableringen av fler konfessionella friskolor, hålla fast vid svenska helgdagar, stärka rättsvårdande myndigheter och utöver det gärna en kulturkanon. Exempelvis enligt tidskriften Axess’ skiss: lästips – Wilhelm Behrmans artikel Kanonmuller: Viktigast blir inte Listan utan debatten och förslagen. Det betydelsefulla är vägen dit, processen.