Det handlar om att POLITISKT BEMÖTA POLITISK ISLAM. Det är inte oviktigt för ALLA väljare med religiös tillhörighet.
Med vår västerländskt kristna tradition ska vi hävda den informella och den legala rågången mellan religion och politik (vilket ger alla samma principiella yttrande- och åsiktsfrihet med möjlighet att försvara den utvalda rättsordningen – hos oss den centraleuropeiska rättsordningen eller en rättsordning som vilar på Koranen – beroende på vår politiska och/eller religiösa hemvist).
Vi kan inte freda oss från ideologiska och religiösa aktörer som inom vårt demokratiska styrelseskick verkar för att avskaffa det vi har här och nu och införa exempelvis en annan rättsordning som vilar på Koranen.
I denna kontext har dagens majoritet av medborgare och politiker att ta ett ansvar; att aktivt försvara och vidareutveckla vår rättssäkra demokrati. Utan det engagemanget men också utan plats för andra idéströmningar för sina politiska ideal och sina religiösa preferenser ingen demokrati.
Religiösa fundamentalister förhåller sig till sin strikta (”traditionsgjutna?”) modell medan andra med samma eller annan religiös tillhörighet kan kräva egen tolkningsrätt av ’sin religiösa urkunder’.
Det är politikens ansvar att garantera allas – även alla religiösas – rätt att ifrågasätta, diskutera, reformera och även försvara kulturella traditioner.
Det är väljarna som ytterst formar framtiden. Fundamentalistisk islam definierar som religiösa praktiker.
Imamen i Stockholm säger att han ser ingen åtskillnad mellan religion och politik – de går i varandra. Han har också sagt att han accepterar svensk rättsordning så länge han/de är i minoritet.) Särskilt betydelsefullt att imamen undviker att precisera om han talar om politisk eller religiös majoritet – eller talar han endast om NUMERÄR majoritet oavsett här gällande konstitution och styrelseskick?
I Sverige har vi endast ett (än så länge – imamen har inte klart uttalat sig) religiöst samfund som är lagreglerat: Svenska Kyrkan – Lagen om Svenska kyrkan 1998:1591.
Därmed har frikyrkorna i Sverige en legal särställning (regleras i Lag om Samfund 1998:1593).
I händelse att vi får islamska partier i riksdagen kommer ha de frireligiösa, som jag ser det, stor anledning att försvara vår religionsfrihet så som vi tolkar och tillämpar den i Sverige.
Det handlar om dagsaktuell sakpolitik på västerländsk kristen tradition i Sverige för vår rättsordning och vår kultur. ALLTSÅ ATT POLITISKT BEMÖTA POLITISK ISLAM.
/Ulf Lönnberg
