Rapporten ”Helighet och barmhärtighet” ger synen på homosexualitet och hur detta relaterar till Evangeliska frikyrkans ledord.
Denna blogg, http://www.svenskreligionspolitiskdebatt.com , är inget teologiskt forum. Bloggens syfte är att skapa och vårda kunskap, förståelse och respekt – för Sverige som demokratisk rättsstat, byggd på västerländsk kristen tradition som tjänat och som fortsatt tjänar oss väl. Med det som riktmärke ska vi forma Sveriges framtida religiösa landskap.
Världen idag skriver: I rapporten finns också ett antal slutsatser och uppmaningar från arbetsgruppen till samfundets församlingar. EFK bör, enligt rapportförfattarma, välja det man kallar en ”radikal medelväg”. Man menar att en evangelikal rörelse bör gå emellan de diken som beskrivs som fundamentalism och liberal teologi.
”En konsekvens av denna radikala medelväg är att vi behöver igenkänna två saker samtidigt. Det första är att Bibeln talar om samkönat sex i termer av synd, mer specifikt i termer av moralisk orenhet. Det andra är att sexualitet är en beständig del av en människas identitet – det är ingenting hon själv kan ändra”, står det i rapporten.
Länk till artikeln i Världen idag
Det är sällan frireligiösa samfund i Sverige tar öppen debatt i en för dem grundläggande principfråga med praktiska konsekvenser för dess förhållningssätt till landets gällande lagstiftning. Människor kan och får självklart tycka vad de vill om homopar som församlingsmedlemmar och som medborgare i allmänhet. På individuell nivå har dock var och en sitt ansvar att förhålla sig till trender, normer och definitivt till gällande lagstiftning.
Bra att även religiösa samfund öppet redovisar var de står eller är på väg i olika frågors tillämpning som också kommer att diskuteras i de politiska offentliga samtalen.
Religionen underordnas lagliga krav. I mars 2011 upphävde HFD regeringens beslut att neka Jehovas vittnen statsbidrag som då hade beslutat att framgent acceptera blodtransfusion på barn när läkare så påfordrar. Domstolen sade då att samfundet i det avseendet inte inte utsätter sina barn för lagstridig fara. Bra att religionen underordnas invånarnas lagliga krav på i detta fall omvårdnad om barn. (Jehovas vittnen drev också opinion för att inte delta i politiska val. Men i Sverige råder inte röstplikt varför den frågan inte berördes rättsligt.) Gränssnitten politik/religion/lagstiftning/civilsamhälle i vår demokratiska rättsstat behöver alla parters positionering.
Åter till rapporten ”Helighet och barmhärtighet”: Senaste politiska debatten om demokratikrav för bidragsberättigade organisationer har direkt bäring på hur ett religiöst samfund förhåller sig till, samverkar med och påverkar sina medlemmar. I konkret tillämpning kom det i detta fall att handla om så kallad omvändelseteologi för/mot homosexuella. (Även om ett samfund väljer att avstå från ekonomiska offentliga bidrag har samfundets ställningstaganden ett allmänintresse som i förlängningen kan göra avtryck i det offentliga politiska samtalet.
Lagar må vara inspirerade av religiösa urkunder men ingen sådan textmassa kan i vårt land och av egen kraft upphöjas till lagtext. Riksdagen är Sveriges lagstiftande församling. Vi ska vara öppna för politisk opinionsbildning och bemöta eller anamma ståndpunkter efter ideologiska, politiska och sakliga överväganden. I den kontexten har vissa riktningar inom vissa religioner svårt att finna sig till rätta i vårt nu så föränderliga religiösa landskap.
Försåtlig religiös propaganda och påverkan för att förändra vår rättsordning med teokratiska förtecken är per definition aldrig något annat än politiskt aktivism för att omdana vårt rättssystem med konsekvensen att vår demokrati skulle undermineras.
Rapporten ”Helighet och barmhärtighet” analyserar och föreslår självständigt ett förhållningssätt för framtiden. Rapportörerna vänder inte samhället ryggen, indirekt låter de intryck från nutidens realiteter tjäna som fond.
En av initiativtagarna för detta svåra samtal är Sune Olofson som följt frågan från start. (Dags för det teologiska ledarskapet att visa vägen i HBTQ-frågan, Dagen 20/8 -22) Han konterade nyligen en samtalspartner på FaceBook:
Jag har också tänkt i de banor som du lyfter, nämligen vad händer när stat och delar av kyrkligheten lägger bördor och lagar med straffpåföljd på de individer, församlingar och samfund som inte vill och kan underordna sig liberala bibeltolkningar.
Jag har rest till Sovjet och Ryssland sen mitten av 70-talet och haft mycket kontakt med de oregistrerade pingst- och baptistkyrkorna och lyssnat till deras berättelser om bibelsyn och teologiska vägval. Flera pastorer valde fängelset före en acceptans av den ateistiska statens begränsningar – de valde troheten till bibelns bokstav.
I det perspektivet tror jag att det finns en större medvetenhet idag bland både lagstiftare och kyrkor och församlingar.
Det kan tyckas långt borta med förföljelse av kristna kyrkor i vårt land men vi behöver samtala mer om religionsfrihetens betydelse och gränser.
Helt rätt; religionsfrihetens gränser berör oss alla
Ulf Lönnberg
