Imamernas s k njutningsäktenskap är bara ett exempel på extrem islamsk religionstillämpning i Sverige. Politiskt råder vi ännu över hur vårt religösa landskap framgent ska rymma adekvat respekt och plats för olika religioner. Men det brådskar.
Sverigedemokraterna vill nu ta bort vigselrätten för imamer (Dagen debatt 27ds) för att värna ”det svenska systemet för äktenskap och vigsel”. Det är en målsättning som kan och ska uppnås.
Ett steg har Sverige redan tagit i skolans läroplan som slår fast att skolan ska arbeta ”i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism” och att det ska ske ”genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.” Utöver det behövs fler politiska beslut.
För att tygla extrema islamska uttryck har flera europeiska stater agerat, exempelvis:
I Norge finns inget förbud mot utländsk finansiering av moskéer. Men 2011 valde regeringen att INTE svara när saudierna själva krävde ett formellt godkännande för att få finansiera en moské i Tromsö. Initiativtagerskan Sandra Maryam Moe gav upp moské-planerna i Tromsö.
I Finland sade Helsingfors stad nej till moskébygge 2017. Utrikesministeriet ansåg att uppgifterna om projektets finansiering var bristfälliga och att spänningarna mellan olika trossamfund kunde komma att återspeglas på Finland genom mosképrojektet. Finansieringen var tänkt att komma från Bahrain, som har täta förbindelser med det sunnimuslimska Saudiarabien.
I Danmark är det sedan 2018 förbjudet att bära mask som täcker hela ansiktet.
I Frankrike gäller sedan 2021 ”antiseparatistlagen” som ska hindra islamistiska nätverk att skapa egna områden som inte sluter upp bakom sekulära värderingar och fransk lagstiftning. ”Antiseparatistlagen” pekar inte ut någon religion, men förbjuder företeelser som könsstympning och tvångsäktenskap.
Dags att vi i Sverige går vidare med konkreta åtgärder som säkrar västerländskt kristen tradition som fundamentet för vår demokratiska rättsstat och vår sociala välfärdspolitik.
För att skapa legitimitet och optimal acceptans för detta behöver Sverige nya, generella, och rättssäkra begränsningar i religionsfriheten. Det ska ske inom ramarna för FN:s mänskliga rättigheter och Europakonventionen (EKMR) som är svensk lag. Syftet är att skapa så likvärdigt kontrollerat utrymme som möjligt för allas religionsutövning.
Erforderlig legitimitet och optimal acceptans för en värdeprofil på västerländsk kristen tradition ska byggs med tydligt angivna lagfästa byggstenar:
Svenska kyrkan ska som andra samfund ha att förhålla sig till Lagen om trossamfund. Lagen om Svenska kyrkan skrotas.
Vigselrätten för alla religiösa och livsåskådningsbaserade organisationer, inklusive Svenska kyrkan, ska upphöra.
Myndigheten för stöd till trossamfund SST ska läggas ned.
Folkbildningsrådet ska förstatligas.
Institutionaliserade böneutrop ska förbjudas medan klockringning inom gällande ljudnivåer tillåts.
Religiöst och informellt månggifte ska beivras.
Utländsk finansiering av moskéer ska förbjudas.
Slöja på skolbarn och heltäckande mask på vuxna ska förbjudas.
Demokratikrav på och kontroll av offentliga och konfessionella skolor ska skärpas och nyetablering av muslimska friskolor stoppas.
De politiska partierna behöver ta sig an praktiska religionspolitiska frågor som ovan redovisade exempel. Nu inför valet och med fördjupning under nästa mandatperiod.
Ulf Lönnberg
Svensk religionspolitisk debatt 