Det vi ser är ett skifte i själva synen på religionsfrihet, från individens rätt att tro, tvivla eller avstå, till att skydda kollektiva anspråk formulerade av de mest högljudda. Försvaret av religionsfrihet blir i realiteten ett försvar av social kontroll.
Det som snabbast mobiliserar sig är de med resurser och nätverk. De som påstår sig tala för alla muslimer i religionsfrihetens namn. Högljutt protesterar de mot förslag om niqabförbud men tiger om de starka normer som pressar unga flickor att bära slöja.
-Vi är några som jobbar med att sprida kunskap om de här frågorna och som nästa vecka håller i ett seminarium om hur man jobbar politiskt i Danmark, där man har en ambassadör för religionsfrihet, säger Yusuf Aydin till Dagen. – – – – Finns det en ambassadör så får arbetet mer tid och tydligare fokus. Risken om man har en bred portfölj, som den som sändebudet har, är att delar av arbetet hamnar i skymundan, säger han.
Ulf Lönnberg; Välkommet initiativ som är värt all uppmärksamhet – före och efter valet 2026.
Religionsfriheten behöver granskas ur olika relevanta synvinklar beroende i vilken stat – och på vilket territorium- den granskas, kritiseras och föreslås att åtgärdas.
Initiativet bådar också gott då det nya tvärpolitiska nätverket förutsätts vara öppet för alla partier i Riksdagen som väljer att medverka (?!?). Initiativet kan, väl förvaltat, bygga förutsättningar för nya kanaler mellan partierna för att på sikt tillsätta en parlamentarisk utredning om Sveriges framtida statliga politik för de olika religionernas plats och utrymme i våra offentliga rum och vilka tillämpningar och former för utövande i Sverige som ska främjas, stävjas eller regleras.
Jmf propositionen om den statliga Kulturpolitiken från 1972 som blev en samlande plattform under olika regeringar. Under hand genererade den kulturdebatt vi har med fokus på olika aktörer och finansieringsformer. Ett slags frihetligt inbrott som aldrig hade utvecklats utan den initiala kulturpolitiska plattformen 1972.
Det året var staten för en statlig kulturpolitik som inte funnits tidigare. På sikt behöver Sverige en pendang eller komplettering till kulturpolitiken; en ny statlig religionspolitisk agenda för att vårda och upprätthålla religionsfriheten också på svenskt territorium.
” Vidare krävs ett förstärkt arbete för att stå upp för den på så många håll i världen hotade religionsfriheten.
Kristna i Mellanöstern är ett särskilt påfallande exempel på en grupp som, vid utebliven handling, riskerar att utplånas. En reformering och anpassning av biståndet är en viktig del i att tillse att dessa, likt övriga utsatta minoriteter, får sina grundläggande mänskliga rättigheter respekterade.
Det är hög tid för unionen att i utökad utsträckning stå upp för sina egna värderingar inte bara i ord, utan också i handling. Detta gör vi genom förstärkta möjligheter för unionen att agera och reagera gentemot brott mot mänskliga rättigheter”
Ulf Lönnberg: Måwes initiativ sätter ljuset de förändringar och realitet som med tidens gång och utveckling kastar om gamla invanda föreställningar om vår roll som majoritet eller minoritet beroende på var och när vi tittar.
Det är uppenbart att religionsfrihetens globala utmaningar – beroende på rådande politisk styre – måste betraktas och tillämpas enligt fasta och erkända definitioner oavsett tid och plats.
I årets rapport klassas även icke-statliga organisationer som ”särskilt oroande”. Däribland finns terrorgrupper som Boko Haram, Islamiska staten i Större Sahara och även Nusrat al-Islam.
