Länk till artikeln på Epochtimes 17/2 -25
”Mycket talar dock för att staten bör hålla sig utanför en roll där den erbjuder själslig lindring av detta slag. Givet statens krav på vetenskaplig uppbackning och det faktum att den ofta utnyttjas opportunistiskt i partipolitiken för godhetssignalering, kommer dess agerande i praktiken att företräda en värdegrund som i stora drag sammanfaller med sekulär humanism. Denna livsåskådning är dock väsensskild från det som religionerna representerar. Välfärdsstaten kan ge människor nödvändig materiell lindring i form av vård, stöd och försörjning. Men för den som söker sig dit i hopp om existentiell lindring – i form av sammanhang och mening i livets svårigheter – måste distinktionen göras tydlig.”
Ulf Lönnberg: Regeringen i gungfly mellan materiell och existensiell trygghet. Politik ska grundas på ideologi, värderingar och även visioner i måttliga doser. Statliga reformer i sakfrågor behöver också byggas på vetenskaplig evidens. Samtidigt har staten att ta ansvars för rättssäkert utrymme för ’allas, oppositionens och minoriteters värdegrunder’. I artikeln tas för givet att staten har ansvar för att upprätthålla sekulär humanism som minsta gemensamma nämnare. Ett första praktiska steg vore att slopa offentliga bidrag till alla religiösa samfund.
