Ulf Lönnberg i Bulletin: Dags för svensk sekulär religionspolitik mot islam

Sverige behöver ett religionspolitiskt program för att freda samhället mot islams landvinningar” på Bullentin-Debatt:

Hela artikeln här:

Enligt World Values Survey är Sverige ett av världens mest sekulariserade länder. Dessutom har Sverige, på relativt kort tid, också blivit ett av Europas mest mångreligiösa länder. Till vårt religiösa landskap kom nya influenser vid den stora invandringen 2015. Idag står Sveriges politiska landskap inför nya utmaningar och vårt religösa landskap är under ett brutalt omvandlingstryck.

Fullständig religionsfrihet (1951:680) infördes inte förrän 1952. Då gavs var och en rätt att fritt utöva sin religion, att delta i religiösa sammankomster och att sluta sig samman med andra i religiösa gemenskaper:

”1 § Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.”

Med 1974 års kulturproposition följde en ny statlig kulturpolitik som under lång tid påverkat Sveriges kulturlandskap; dess ekonomiska förutsättningar, aktörernas villkor och vad som ska vara mest tillgängligt för medborgarna.

Partierna har inte några agendor för Sveriges religiösa landskap men likväl har staten påverkat det; offentliga ekonomiska bidrag, delegerad myndighetsutövning (vigselrätt) och annat resurstillskott utan tydlig kontroll. Men på det hela taget har Sveriges religösa landskap lämnats vind för våg.

Partierna saknar målinriktade religionspolitiska program om kristendomens plats, ställning, status och normering i förhållande till andra religioner och ateistiska tankemodeller. Religion är en inrikespolitisk icke-fråga.

Religionsfrihetslagen uttrycker också hinder mot envar som i religiös kontext ”stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.”

På den bristen sätter i Bulletin debattören Staffan Marklund sökarljuset: Kan demokratin överleva kristendomens död?Redovisade fakta och analyser borde få politiker på alla nivåer att ta ställning för eller emot olika slag av religiös samhällspåverkan och specifikt till islams politiska aktörer som verkar för annan rättsordning med könsseparerade rättigheter och skyldigheter.

I kristen västerländsk tradition håller vi rågång mellan politik och religion. Men alla religiöst och politiskt grundade krav på rättigheter och skyldigheter ska passera vår politiskt demokratiska process oavsett om propåerna vilar på vetenskap, kultur, ideologi eller religiös urkund.

Politiker är vilsna inför denna (nya) politiskt/religiösa frontlinje som politisk islam betraktar som fredad i religionsfrihetens namn.

Här en handfull punkter att initialt föra in i ett Religionspolitiskt program för Sverige över tid:

*Sverige ska vila på västerländsk kristen tradition som tjänar oss väl.

*Sverige ska vila på centraleuropeisk rättstradition.

*Sveriges statschef ska vara av den ”rena evangeliska läran” – enl Augsburgska bekännelsen 1530.

*Sverige ska behålla de 13 helgdagarna med kristen tradition och inte införa andra religiösa helgdagar

*Enligt Skolans läroplan ska skolan arbeta ”i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.

*Likalydande mål ska föras in i Skollagen.

*Vigselrätt för alla religiösa samfund ska upphöra. Giftemål ska vara civilrättsligt.

*Slöjförbud ska införas för skolbarn och alla i offentlig tjänst; myndigheter,rättsväsende.

*Böneutrop ska förbjudas.

*Utländsk finansiering av moskéer ska förbjudas.

Sverige kan i nationell lag införa tydliga rättigheter och preciserade begränsningar i religionsfrihet inom ramen FN:s och europeiska konventioner.

Ulf Lönnberg

driver bloggen
www.svenskreligionspolitiskdebatt.com

Länk till debattartikeln ”Dags för svensk sekulär religionspolitik mot islam” på Bulletin-Debatt