Utan den grundlagsfästa religionsfriheten fungerar inte demokratin. Religionsfriheten är inte villkors-lös. Religionernas praktiska och juridiska påverkan i samhället och i offentlig förvaltning ska analyseras och kartläggas. I Sverige finns ingen poli-tiskt samordnad agenda för religionernas plats och utrymme i stat och samhälle. Religions- och ”kyr-ko”- anknutna frågor administreras huvudsakligen från Kul-turdepartementet men hanteras också i andra depar-tement som utbildnings-, justitie-, socialdeparte-menten m fl – ofta fragmentariskt och inte sällan ad hoc – av partier och ministrar.
I partiprogrammen finns reaktiva reformförslag men få proaktiva initiativ för en framtida stark och rättssäker religionsfrihet. Förslag till nödvändiga begränsningar i religionsfriheten (inom ramarna för de internationella konventioner som Sverige ratifi-cerat) är påkallade. Sådana förslag finns ännu inte på Riksdagens bord.
Efter 2015-års flyktingströmmar är det uppenbart att Sverige behöver en pedagogisk informations-kampanj om religionsfrihetens villkor i Sverige. Det behövs ett nationellt programarbete om vilka nya, nödvändiga begränsningar som behövs i religions-friheten.
Från 1970-talet har vi exempel på hur ett nytt sakpolitiskt område, kulturpolitik, sjösattes (Kungl.Maj:ts proposition 1974:28) med omsider inrättandet av Kulturdepar-tementet. Dags nu att inrätta en ny målmedveten politik om religionernas plats och utrymme i Sverige.
Det svenska religiösa landskapet inte längre homogent sedan ett par decennier. Idag utmanar och överlappar olika religiösa krafter och aktörer varandra med skiftande traditioner och förväntningar på statens roll och på religionsfrihetens status och verkan.
Politikerna behöver mobilisera det allmänna rätts-medvetandet för en rättssäker, förutsägbar och tids-anpassad religionsfrihet. Idag behövs förnyat och starkt fokus på västerländskt kristen tradition som också vår rättsordning på cen-traleuropeiska rättstradition vilar.
Kunskap om olika globalt religiösa och traditionsbundna uttryck och förväntningar på religionsfriheten kräver särskild inrikespolitisk uppmärksamhet. Redan idag har riksdagspartierna sina sakpolitiska talespersoner – i vissa fall t o m för kontakter med olika trossamfund. Men på regeringsnivå finns ingen sådan tydlig samordning. Det behövs för detta ändamål särskild kompetenskomplettering inom Kulturdepartementet.
Religionsfriheten som rättsområde behöver vidare-utvecklas och uppdateras över tid – så som skett genom århundradena. Nu och framgent med tydlig beskrivna rättigheter och skyldigheter och därmed nödvändiga begränsningar i ett multikulturellt samhälle med statligt långtgående och detaljstyrd integrationspolitik.
Ulf Lönnberg
