Målinriktad religionspolitisk agenda 1897 – 2023

Inglehart – Welzel kulturella karta visar att Sverige idag är världens mest sekulärindividualistiska land

Per Ewert, Claphaminstitutets direktor, lade nyligen fram sin doktorsavhandling ”Moving reality closer to the ideal: The process towards autonomy and secularism during the Social Democratic hegemony in 20th century Sweden”. Samtidigt kom en populärversion på svenska. ”Landet som glömde Gud: Hur Sverige under 1900-talet formades till världens mest sekulärindividualistiska land” (Norma).

Detta är den första övergripande studie som gjorts om den politiska process som drev fram det sekulära och individualistiska Sverige.

Inglehart – Welzel kulturella karta visar att Sverige idag är världens mest sekulärindividualistiska land. Det är resultatet av en målmedveten och uthållig socialdemokratisk politik sedan 1897. I dess första politiska program (punkt 3) står det ”Religionen förklaras för privatsak. Statskyrkans och kyrkobudgetens avskaffande. Statskyrkans och kyrkobudgetens avskaffande.”

Men den samhällsomvandlingen präglades dock inte enbart av socialistiska idéer, liberala krafter har i olika grad också drivit på Sveriges resa till den unika positionen på I-W:s kulturella. Men det är socialdemokratisk som drivit en konsekvent linje mot auktoritetssamhället med kyrkan, skolan och familjen som de som ur s-ideologin sågs som autonoma krafter som motverkade och fördröjde det socialdemokratiska reformarbetet som också strävat mot en slags underton av kontroll av medborgarna (som medel för allas lika bästa som vision?)

Boken ger en tydlig bild av socialdemokratins strategi, uthållighet och pragmatiska vägval för att behålla formuleringsinitiativet i det offentliga samtalet. Det har resulterat att liberaler och oppositionen i övrigt över tid har flyttat sina positioner i samma riktning som Socialdemokraterna. På detta har icke-socialistiska politiska krafter reagerat och men sällan eller aldrig varit fullt ut proaktiv.

Det är illa att politiker inte tar konsekvenserna av det som i grunden är socialistisk ’kyrkopolitik’ (och även ’skolpolitik’ och ’familjepolitik’) inte har behandlats som de åtskilda sakområden de borde vara för att utveckla en demokratisk och uthållig välfärdsstat. som lett fram till det sekulära samhälle där religionen är en icke-fråga.

Socialdemokratin initierade sin ’kyrkopolitik’ i en annan tid då den kyrkliga auktoriteten vars enda praktiska uttryck var det kristna. Idag behövs en ny religionspolitik med politisk rågång mellan flera religösa yttringar (i princip de muslimska och kristna).

Perspektivet när det gäller ’kyrkopolitik’ måste idag – i vårt omdanade religiösa landskap – breddas till en målmedveten ’religionspolitik’ för att utveckla en religionspolitisk agenda som säkrar en adekvat religionsfrihet med tydliga rättigheter och mer preciserade begränsningar.

Dags nu att socialkonservativa krafter tar strid för en religionspolitik med rättssäker religionsfrihet som håller stånd mot politisk islamisering och säkrar nödvändigt utrymme för västerländsk kristen tradition som tjänat och som tjänar oss väl.

Ulf Lönnberg

Författare: Ulf Lönnberg

tidigare fritidspolitiker fram tills jag fyllde 75. Nu driver jag bloggen www.svenskreligionspolitiskdebatt.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.