Utdrag ur artikeln Vem avgör vilka värderingar som är svenska? (av Niclas Nilsson i Expo 5/3 -26) :
Samhällsdebatten i vårt land behöver kunna ha två tankar i gång samtidigt. Det är rimligt och viktigt att diskutera barns rättigheter och att bekämpa religiöst motiverat förtryck. Men det är något annat än att steg för steg närma sig en position som framställer en hel religions närvaro i samhället som ett existentiellt hot.
Om politiken börjar behandla religiös synlighet som ett säkerhetsproblem och som ett hot riskerar vi bygga samhälle där religionsfriheten gradvis urholkas. Och det är en utveckling som historiskt sett sällan stannar vid en religion.
Den avslutande utgångspunkten måste vara att en demokratis uppgift inte är att avgöra vilken religion som bäst representerar ”nationens värderingar”. Dess uppgift är att säkerställa att människor med olika tro, eller ingen alls, kan leva tillsammans under samma lagar och institutioner, som jämlika medborgare i en gemenskap där rättigheter och ”vi:et” inte avgörs av religiös tillhörighet.
– – – – – –
Ulf Lönnberg: En av grundförutsättningarna för att den sekulära demokratiska rättsstaten ska fungera är att lagstiftaren (politikerna) utgår från – eller åtminstone accepterar – att politiken står över religionerna.
Det varken hindrar eller omöjliggör att en politiker utifrån sin ideologi, filosofi eller livsorientering kan verka för att en eller flera religioner genom just politiken hålls i strama tyglar eller får en särställning, accepteras på angivna villkor eller t o m lyfts fram som ’politiskt rättesnöre’.
Många politiker är dock osäkra på hur de ska förhålla sig till religionsfriheten. Trots att det är en rättighetslagstiftning och att Sverige ratificerat internationella konventioner om religionsfrihetens status finns stort utrymme att i nationell lagstiftning fastställa preciserade begränsningar utan att det i juridisk mening blir diskriminerande för vissa individer eller grupper. Det finns en rad rättsfall som vägledning.
Precis som en troende muslimsk individ, eller kristen eller en individ med annan religiös hemvist enligt sin övertygelse vill se sin religions grundläggande traditioner och dygder i praktisk tillämpning i samhällets och statens offentliga rum har att driva sina förslag och visioner på samma sätt som den som i Sverige vill rensa de offentliga rummen från religiösa symboler och upprätta vår rättsordning på centraleuropeisk rättstradition.
I den mening är och förblir religionens praktiska tillämpning i offentliga en p o l i t i s k sakpolitisk fråga.
- o – o –
Ur bloggarkivet denna dag 2023: Adam Cwejman i GP: Muslimska fanatiker kommer aldrig nöja sig
Ur bloggarkivet denna dag 2022: Lars Hultkvist: Goda skäl för kyrkan att tala om polyamori
