Signe Krantz (bild skärmdump från organisationens hemsida)
Signe Krantz skriver på Alting: Demokrativillkor utan tydlighet hotar föreningsfriheten (2/3 -26)
”Var går gränsen för demokrativillkoren? Vem räknas som en företrädare? Är det bara när hen formellt deltar i organisationen eller gäller det även privatliv och hens historia? Är det alltid ett brott mot demokrativillkoren att bjuda in vissa personer, eller beror det på vad de säger?” – – – ”Godtycke och beröringsskräck – Det är nämligen inte rimligt att ideella organisationer ska behöva ta ansvar och konsekvenser för alla inbjudna deltagares historia. De kan ändå inte ses som företrädare.”
”Demokrativillkoren infördes med bred politisk enighet, men om de ska finnas kvar måste de förtydligas. Annars riskerar vi en framtid där varje regering och varje generaldirektör ställer egna krav på civilsamhällets företrädare, associationer och uttalanden.”
Ulf Lönnberg: Signe Krantz tycker inte att Demokrativillkorens tillämpning är optimalt fria från olika bedömningar (beroende på organisation eller aktivitet?) när bidrag beviljas eller avslås. Det ligger något i det. Framtida rättsliga prövningar kommer att forma konturerna och om nödvändig får lagstiftningen justeras.
Å andra sidan är inte – och ska inte – offentliga bidrag till ideella föreningar vara villkorslösa. Det står alla ideella aktörer fritt att utveckla egen finansiering av sin verksamhet via medlemsavgifter, försäljning, sponsorer – och även lotteriverksamhet mm.
Den sekulära, demokratiska rättsstatens religiösa landskap har sedan decennier utmanats alltmer av aktörer vars mål är att stärka religionernas plats och utrymme i Sverige – inte sällan med teokratiska måttstockar utan åtskildad mellan politik och religion. Vi ser exempel på politiska förslag som påstås ha företräde i religionsfrihetens namn.
Politiskt förändras synen på och förhållningssättet till traditioner, värderingar och normer som indirekt över tid speglar det allmänna rättsmedvetandet. Det är en relevant politisk strävan att motverka krafter som motverkar vår stat och vårt samhälle som vilar på centraleuropeisk rättstradition.
Att skydda och upprätthålla vår demokratiska rättsstat väger tyngre än att villkorslöst finansiera alla ideella aktörer och organisationer utan att granska dess syften.
Vi behöver demokrativillkoren och de ska självklart utvärderas och uppdateras i morgondagens lagstiftningsarbete.
