I
Människor utvecklar och tillämpar sina normer och dygder utifrån sina filosofiska tankemodeller eller sina utifrån sina politiska eller religiösa föredömen. Det sker individuellt men kanske mest i olika gemenskaper i det civila samhället. Att ta sig an de stora existentiella frågorna – med eller utan religiösa förtecken, enskilt eller tillsammans med andra – skyddas i grundlagens religions-, åsikts- och yttrandefriheter.
Religiöst utövande politiker – oavsett religion – vägleds sannolikt i sin politiska gärning också utifrån religiösa normer, påbud, dogmer som i sin tur påverkas av individens egna livserfarenheter över tid. Detta är varken kontroversiellt eller problematisk under förutsättning att de medvetet och konsekvent upprätthåller gränsdragningen mellan religion och politik.
Det gäller alla demokratiskt sinnade politiker. I den bästa av världar ammar de sina politiska programskrifter för att värna demokratin och de kulturella och historiska arv som ligger han eller hon värderar högst.
Politiker ska i sin politiska arbete låta sig legitimera politiska ledare och regimer som inte respekterar politisk opposition, massmedias granskning och medborgarnas mänskliga rättigheter i den demokratiska rättsstaten.
I Sverige, som i andra demokratiska rättsstater, kan och ska lagar endast stiftas i konstitutionellt antagna beslutsprocesser och av särskilt valda representanter (parlamentariker). Lagar ska inte stiftas av biskopar, patriarker, rabbiner, imamer eller andra religiösa eller självutnämnda ledare utanför parlamentet.
I Sverige har vi hittills inte haft några konfessionella partier i Riksdagen.
III
I sitt första principprogram år 1964 slog kristdemokraterna – dåvarande KDS – fast att partiet skulle vara icke-kon-fessionellt. Detta i motsats till det norska Kristelig Folk-parti som haft ett bekännelsekrav för partimedlemskap.
Ett parti i Sverige som per definition har konfessionella drag är Piratpartiet. Partiets ungdomsförbundsordförande Gustaf Nipe registrerade in trossamfundet Kopimistsamfundet för att i religionsfrihetens namn verka för fri fildelning. Han uttalar att han inte ser någon tydlig gräns mellan religion och politik. Partiet har aldrig haft plats i Sveriges Riksdag men satt i Europaparlamentet 2014-2018.
IV
För politiker som är genuint religiösa och som vill upprätthålla boskillnaden mellan religion och politik, är den tyske fd finansministern Wolfgang Schäube en god vägvisare. Vid de protestantiska kyrkornas synod i Magdeburg i november 2016 sade han i sitt inledningsanförande:
”Staten kan inte och ska inte ansvara för nåden men har i uppgift att skapa förutsättningar så att den enskilde kan agera barmhärtigt.”
En politisk företrädare ska också agera med öppna agendor för normbildningen i samhället och sådan opinionsbildning ska också granskas och utvärderas av väljarna.
Vàclav Havel, dramatiker och Tjeckiens president 1993-2003, skrev i sin bok Sommartankar:
”Det beror i hög grad på politikerna vilka sociala krafter de frigör och vilka de undertrycker, om de söker stöd hos det bästa som finns hos varje medborgare eller det sämsta som finns hos varje medborgare.”
Svensk religionspolitisk debatt 