Varför rucka på religionsfriheten?
Mattias Irving, religionspolitisk debattör och ordförande i föreningen Hjärta, vill rucka på religionsfrihetens ramverk och ge ökat utrymme för vissa religioner på andra religioners bekostnad (GP-debatt 24ds). Han vill att våra lagstiftare ska ”ta en politisk strid, i detta fall för muslimers rätt att leva fritt i Sverige”. Det är att slå in öppna dörrar, våra grundlagar och lagar är fullt tillräckliga på den punkten. Muslimer ska aldrig beskrivas som och likställas med religiösa extremister eller våldsbejakande samhällsomstörtande.
I Sverige ska vi tvärtom förtydliga religionsfrihetens rättigheter och precisera dess begränsningar inom ramarna för FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna som är svensk lag.
Det är ingen mänsklig rättighet att slippa upplevelsen av att känna sig kränkt. Det gäller också stenkastarna i Örebro, med eller utan religiös hemvist.
Däremot skall alla skyddas mot diskriminering och förtal. Men Mattias Irving vill nu ge större plats för religiösa uttryck i de offentliga rummet. Han vill införa hädelselagar och skapa utvidgade rekvisit för hatbrott. Han beskriver dessutom yttrandefriheten som en ”murbräcka för krafter som inte själva respekterar demokratiska värderingar” (sic!)
Och för att kväsa de krafter som inte respekterar demokratiska värderingar talar han för nya inskränkningar i yttrandefriheten – det viktigaste verktyget till demokratins och rättsstatens försvar.
Han manar också till politisk strid, för ”muslimers rätt att leva fritt i Sverige”.
2015 års invandrings- och flyktingströmmar omdanade Sveriges religiösa landskap.
Inget samhälle är statiskt och vi varken kan eller ska försöka återskapa det gamla homogena Sverige. Dagens Sverige är i många avseenden öppnare nu än tidigare.
Men i Sverige ska ingen religions specifika traditioner, påbud och praktiska tillämpning ges nytt offentligt utrymme utan politisk parlamentarisk beslutsprocess.
Sveriges sekulära profil och demokratiska rättsstat är byggd på västerländsk kristen tradition och den har tjänat – och tjänar – oss väl.
Sverige är inte betjänt av Mattias Irvings religionspolitiska agenda och religionsspecifik särlagstiftning i syfte att ge mer plats för religiöst uråldriga och extrema principer. Tvärtom det behövs vaksamhet och nys restriktioner mot religösa företeelser. Det är exempelvis bra att även Anders Ygeman (S) nu tycker att religiös verksamhet i Sverige inte ska finansieras från utlandet (TV4 25 ds).
Religionspolitik är defensivt en viktig fråga i kommande valrörelse.
Ulf Lönnberg,
Svensk religionspolitisk debatt 