På nyhetsplats (SvD 24ds) säger KDU’s ordförande Louise Hammargren:
”-Om man får in lite nytt blod med ett nytt starkt presidium så tror jag att Ebba Busch kan fokusera på sina uppgifter som energi- och näringsminister.”
KD är inget konfessionellt parti men har profil och kompetenser från gamla frikyrkor. Dagens och morgondagens KD-generationer torde ha särskilt goda förutsättningar att tackoffer an dagens utmaningar från religiösa extremister som hotar vår demokrati.
Det behövs ett presidium med starkare referenser i det ”nya” KD – som borgerligt socialliberalt i Sverige – en position inget parti fyller fullt ut i Sverige idag; ”ett tydligt högerparti som är hårt när det är hårt och mjukt när det är mjukt”, så beskriver Louise Hammargren KD’s potential.
Det är en konstruktiv tankemodell att ha ett framåtsyftande presidium i partistyrelsen och en partistyrelse med både äldres erfarenheter och yngres visioner på deras gemensamma och gedigna västerländskt kristna värderingar – som ideologiskt kitt.
KD har utöver det en viktig principiell – unik – roll som banerförare i morgondagens sekulära demokratiska rättsstat – som Sverige ska förbli på västerländsk kristen tradition.
Vi står inför en ödesfråga där muslimskt politiska aktivister driver politiska krav på sharialagar och pådyvlade religiösa normer – i religionsfrihetens namn! Dessa aktivister accepterar ingen rågång mellan religion och politik.
Detta hot mot vår demokrati lämnas fri lejd av främst Socialdemokraterna som nyttjar Svenska Kyrkan för sina syften genom sin positionering i kyrkovalen. De främjar i den rollen ärkebiskopen och andra kyrkliga ledare som ser Svenska Kyrkan som en mångkulturell plattform för kristna och ”kulturella muslimers” religiösa stöd för socialismens ideologiska ockupation av staten och det civila samhället.
I dagens religiösa landskap behöver vi tygla Svenska Kyrkan – vår gamla statskyrka som endast är partiellt skild från staten från år 2000. Svenska kyrkan är det enda religiösa samfund som reglera i lag till statens fördel. Slopa lagen om Svenska kyrka (1998:1591). Svenska kyrkan ska lyda under Lagen om trossamfund (1998:1593).
Vi står nu inför en sista (?) möjlighet att värna svensk frikyrkorörelse – som i de bästa av världar skulle kunna vara en opinionsmobiliserande motvikt mot politisk islam samtidigt som den håller rågång mellan politik och religion. En stark och kompetent frikyrkorörelse ska värna kristna värderingar inom ramen för en vidareutvecklad religionsfrihet med tydligare rättigheter och mer preciserade begränsningar- allt inom ramen för FN:s konventioner.
Det handlar om en ny religionspolitisk agenda för att reformera och stärka den sekulära demokratiska rättsstatens religionsfrihet.
Det handlar inte om teologiska och religiösa urkundstillämpning – det får forskningen ta hand om. Det handlar om frikyrkorörelsen som ett av fundamenten i civilsamhället.
Louise Hammargren öppnar nu för en strategisk vidgning av KDs presidium som vi har goda exempel på i svensk inrikespolitisk historia.
Det gamla Folkpartiet hade länge en frisinnad/”frikyrklig” företrädare som en av partiets vice ordföranden. Längre tillbaka var det frisinnade folkpartiet visserligen ingen direkt samlingsplats för pingstvänner, men det hade kopplingar till frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen, där många pingstvänner var aktiva. Partiet förespråkade kristna värderingar, nykterhet och social rättvisa.
Dagens liberaler förlorar sannolikt sin representation i Riksdagen vid valet 2026. KD kan suga upp den splittrade resten av de frikyrkligt orienterade andelarna av M:s och S:s väljare.
Sverige behöver politiskt ansvarstagande politiker som utan religiös fanatism håller ställningarna för västerländskt kristna värderingar, främst i rättspolitiken och kulturpolitiken – parallellt med sekulär rättssäker socialpolitik.
KD kan därigenom stärka sin ställning som icke-konfessionellt parti i Riksdagen när konfessionella islamska partistrateger kommer och knackar på – i valet 2026.
Sverige behöver en ny Religionspolitisk agenda för en vidareutvecklad religionsfrihet med tydligare rättigheter och mer preciserade begränsningar.
Ulf Lönnberg, driver bloggen www.svenskreligionspolitiskdebatt.com
