Dagens Ledares (den 29/4 -25) ömmar för att samfunden kan tyngas av skärpta administrationskrav på sina medlemsregister. Men det är ju om offentliga medel som beviljas under s
inte särskilt ohemula villkor. Det finns ingen anledning att den sekulära demokratiska rättsstaten ska finansiera religiösa samfund som i alla delar inte accepterar sen svenska statens grundvärderingar över tid. Det står alla religiösa samfund fritt att avstå från offentlig finansiering. Statens samfundsfinansiering ska inte vara villkorslös.
Dagens Ledarens antagande att för de nysvenska samfundsmedlemmarnas erfarenheter av sina hemländers korrupta poliser, mutkulturer och rättsvårdande myndigheter skulle skada deras tilltro till svensk byråkrati kan bara brytas med rättssäkra och konsekvent lika krav på sökandes korrekta uppgifter.
”SST har sedan årsskiftet nya kriterier för vilka som får räknas som tillhöriga och betjänade av samfunden. Kyrkor, moskéer och andra religiösa sammanslutningar i Sverige håller nu på att samla in sina underlag som staten kräver för att dela ut bidrag. Numera ska bara de medlemmar räknas som bekräftat sitt medlemskap de senaste två åren.”
”Förmår dessa samfund att få sina medlemmar och aktiva att ge det godkännande som krävs? Lyckas de kommunicera att centrala register är i trygga händer på samfundsexpeditionen? Många av de aktiva i trossamfunden har bakgrund från andra länder där tilliten till staten inte alls är lika stark som den traditionellt varit i Norden.”
Välmenande slapphet i något slags ingångsskede är kontraproduktivt. Så utsatt som vår välfärdsstat är för bedrägeri, fiffel och rent kriminalekonomisk verksamhet är det en ogärning att förminska problemet med bidragsfusk.
Här borde frikyrkor som historiskt brutit ny politisk och samfundsmässigt ny mark genom historien upprätthålla sitt oberoende av staten även pekuniärt. Det är förtroendeskapande . Att som statens välgörenhetsentreprenör kan tära på engagemanget på egna meriter för den uppgift man ursprungligen påtog sig.
Ulf Lönnberg, den 29/4 -25
