Replik till Svenska POC:s (person of colour) debattartikel ”Rasifierade i Sverige är det svenskaste vi har” (AB-debatt 6 juni)
Med eller utan rasifierande raster har alla, kollektivt och enskilt, rätt att uttrycka sin upplevda känsla av orättvisa, diskriminering, utestängning pga dålig tillit, strukturell ojämlikhet och liknande. Det gäller självklart också POC:s representanter som beskriver – just sina upplevda känslor – under rubriken ”Rasifierade i Sverige är det svenskaste vi har” på AB-debatt den 6 ds.
Skribenterna pekar också på fördomar mot uttalad religionstillhörighet. Det är en fråga i tiden ty vårt religiösa landskap har omdanats kraftigt de senaste tjugo åren. Religionsfriheten utmanas idag. På denna punkt kommer jag särskilt att följa POC:s aktioner.
Deras debattartikel skulle kunna avfärdas som en allmän missnöjesyttring. Men skribenterna skissar på en agenda som ska ifrågasättas som den giftiga cocktail det är. Deras fältrop lyder:
”Med enad, stark röst och tillsammans med samhällets goda krafter har vi resurserna, kunskapen och förankringen för att återta vårt kidnappade narrativ, och förlorade bestämmanderätt över våra egna öden. För oss själva, och för de kommande generationerna. Tiden är inne.”
Skribenterna beskriver sig som jagade villebråd i en svensk rasifierande kontext där de bestulits på sitt ”narrativ” och saknar sin ”förlorade bestämmanderätt”.
Jag tolkar deras beskrivna upplevelser av något slags påstått svenskt nationellt karaktärsdrag som skulle fånga just dem i en social labyrint under glastak. Skribenterna har alla tagit på sig offerkofta XXL.
Vi har alla ansvar för att vårda och upprätthålla samhällets humanistiska och inkluderande möjligheter för rättvisa. Men en demokratisk rättsstat kan inte reformeras politiskt utifrån upplevda känslor.
POC skulle vinna på att redovisa åtminstone något exempel på konkret oförrätt eller diskriminering som drabbat någon av dem och hur han eller hon preciserar hur ett otillräcklig lagstiftning ska reformeras. Deras missnöje beskrivs i anklagande men vaga ordalag.
I den demokratiska rättsstaten ska vi upprätthålla den juridiska rättsordning som respekteras i det allmänna rättsmedvetandet.
Skribenterna proklamerar att nu är tiden inne, för dem, att ta den plats och nyttja de resurser som de anser sig ha rätt till. Ingen person, medborgare eller ideellt verkande aktör kan få tillgång till allt som han eller hon anser sig ha rätt till. Däremot har alla rätt till likställdhet inför lagen.
Skribenternas attityd att ha rätt till allt utan bedömning av vad som tas i anspråk på andras bekostnad, utan hänsyn till vad som är för hela samhällets bästa, eller något om hur ALLA eller VILKA som ska möjligheter till förkovran och karriär skaver. Är er utopi en ”gräddfil för rasifierade”?
Vad skribenterna bär på i sin anfallsstrategi återstår att se. Ta av er offerkoftorna och leverera konkreta politiska förslag och peka gärna ut några dygder som kan främjas och där summan av delarna blir mer än helheten för alla.
Ulf Lönnberg
