Isak Reichel, direktör för Myndigheten för stöd till trossamfund, jobbar på enligt myndighetens regleringsbrev.
Själv noterar han att religionerna tar allt större plats i vardagen och i våra offentliga rum. Han spekulerar också i att trossamfunden i ökad utsträckning ses som viktiga aktörer i arbetet med att möta samhällskriser (Expressen Debatt 8ds).
Religionernas plats och status är inte något ödesbestämt och än mindre något bortom politisk kontroll. Dags nu att problematisera religionsfrihetens innehåll och verkan. Dags att försvara vår sekulära, demokratiska rättsstats principer i de religiösa tar sig egna rättigheter i religionsfrihetens namn.
Via Myndigheten till stöd för samfund stärker staten vissa religioner med dess traditioners utbredning på andra religiösa och filosofiska modellers bekostnad. Bristande logik i de senare fallen observerar Christer Sturmark under rubriken ”Hur kan AIK klassas som ett trossamfund?” på Expressen Debatt den 11ds.
Myndigheten för stöd till trossamfund betalade 2022 ut bidrag på totalt 81 881 463 kr bestående av organisationsbidrag, verksamhetsbidrag och projektbidrag. Det betyder inte att det är en mänsklig rättighet att få offentlig finansiering av religiös opinionsbildning och verksamhet.
Förra året reagerade frikyrkoledare på att de skulle tvingas tillämpa demokrativillkor i sina församlingar. Förra regeringen lade frampropositionen (2021/22:272 Statens stöd till trossamfund samt demokrativillkor vid stöd till civilsamhället) men den återkallade nuvarande regering.
Flera partier tycks samtidigt relativisera religiösa normförskjutningar. I den muslimska diasporan t ex uppmanas pojkar att ”bevaka” sina systrar och flickorna pressas att bära slöja i skolan. Och där tvingar föräldrar könsseparerade badtider på offentliga bad. Imamer manar sina trosfränder att tillämpa olika juridiska rättigheter för män och kvinnor – i religionsfrihetens namn. Det är det de facto ett uttryck för politisk islam som ska bemötas politiskt.
I Sverige finns ingen politisk beredskap för en religionspolitisk kursändring bort från exkluderande religiösa normer som strider mot svensk rättsordning. Inget av riksdagspartierna positionerar sig tydligt mot religiös extremism i sina partiprogram. Religionsfrågorna behandlas istället knapphändigt som en del av kulturpolitiken. Nu behöver religionsfrågor utgöra ett nytt sakpolitiskt område som tar kontroll över extremistisk och bokstavstrogen religiös aktivism – oavsett religionstillhörighet. Det brådskar.
Före valet 2026 borde något elle några partier utarbeta en ny rättssäker religionspolitik. Sverige behöver en religionspolitisk agenda som fastslår religionsfrihetens specifika rättigheter och dessutom i lag fastställer nödvändiga och preciserade begränsningar i religionsfriheten. Detta kan skicka i nationell lag inom FN:s och Europakonventionens religions- och yttrandefrihet.
Det kräver i sin tur reformering av Myndigheten för stöd till trossamfund eller mer konstruktivt att myndigheten läggs ned i religionsfrihetens namn.
Sverige ska framgent vila på västerländsk kristen tradition som tjänat och tjänar oss väl över tid. För att jämviktigt hålla tillbaka olika religioners anspråk på offentlig plats bör på sikt Lagen om Svenska kyrkan skrotas. Svenska kyrkan ska då inordnas som andra samfund under Lagen om trossamfund.
I ett sådant nytt religiöst landskap ska vi acceptera klockringning, förbjuda böneutrop och slöja på skolbarn. Blasfemilagstiftning ska inte återinföra i Sverige.
Ulf Lönnberg
driver bloggen http://www.svenskreligionspolitiskdebatt.com
.
Svensk religionspolitisk debatt 