På debattsidan i Kyrkans tidning (4 maj) skrev Jacob Sunnliden, diakoniassistent i Svenska Kyrkan, ’Låt medlemmarna bära bilden av sig själva’. Han reagerade på Svenska kyrkans strypning av sitt egna – öppna?- instagramkonto @svenskakyrkan. Det öppnades sommaren 2013. Men nu är det stopp.
På FaceBook (28 april) kommenterade Peter Lööv Roos, ansvarig Coordinator for Interfaith Issues inom Svenska Kyrkan, Mattias Irvings debattartikel ’Skärp lagen så att Paludans koranbränning kan ses som hatbrott’ (GP 24 april).
Svenska kyrkan blockerade målmedvetet samma dag som Peter Lööv Roos fick reaktioner. De som reagerat blockerades och kommentarsfältet stängdes av för oss andra.
Svenska kyrkan har visat prov på en opportunistisk hållning till yttrandefriheten som är långt mer än en inomkyrklig angelägenhet för dess medlemmar.
Religiösa samfund har att iaktta Lagen om trossamfund (1998:1593). Men inte alla. Svenska kyrkan specialregleras i Lagen om Svenska Kyrkan (1998:1591) eftersom skilsmässan mellan staten och kyrkan år 2000 endast var partiell. Enligt den lagen ska Svenska kyrka finnas och verka över hela Sverige.
Svenska kyrkans opportunistiska tillämpning av yttrandefriheten är därmed också ett allmänintresse. Det gäller inte minst dess kommunikationspolicy med medlemmar och alla andra i Sverige – med eller utan religiös hemvist.
Oavsett om vi som medborgare är medlemmar eller ej i Svenska kyrkan utsätter den hela svenska folket för myndighetsaktivism. Urskiljningslöst trakteras vi i varierande grad med Svenska kyrkans politiska propaganda.
Särskilt påtagligt blir det när statens och Svenska kyrkans utrikespolitik sammanfaller, som i Palestina–Israel-frågan, eller inrikespolitiskt som i kyrkans multikulturella utopier och ljumma fördömande av extremistiska, och inte sällan våldsbejakande, islamska företrädare.
Peter Lindvall på Ärkebiskopens stab har meddelat att han inom kort kommenterar ovanstående.
Ulf Lönnberg
Svensk religionspolitisk debatt 