Bra att Joel Halldorf preciserar sin position i det offentliga samtalet

I sin essä ”Därför skriver jag om kristendom i Expressen” (26 aug) presenterar Joel Halldorf sin handlingsplan/programförklaring för att inkludera kristna och teologiska ingångsvärden i det offentliga samtalet. För oss som vill att Sverige alltjämt och framgent ska vidareutvecklas på västerländsk kristen tradition är det angeläget och välkommet.

I sin bok ”Gud: återkomsten” (Libris 2018, 206 sidor) konstaterade Joel Halldorf att många kyrkor och samfund i Sverige, som är minoriteter, är här för att stanna. Han påstod då att det sekulära inte längre var norm och att det postsekulära samhället redan var här. Han menade att en sådan ny verklighet ställer nya krav på politiker och vanliga medborgare. I ”Gud: återkomsten” gick Halldorf också hårt åt ”den tomma liberalism” utan att nämna någon ideologi som enligt honom skulle vara mer lämpad för den postsekulära verkligheten.

Han duckade – då och där – för att ett muslimskt parti, konfessionellt eller icke-konfessionellt, med största sannolikhet kommer in i något eller några kommunfullmäktigen vid valet 2022. (Två muslimska partier har aviserat att de kommer att delta i valrörelsen.)

Joel Halldorf hävdade då också att politiker och partipolitiken i det postsekulära samhället varken kan eller ska avskärma sig från religionen. Politiken skulle enligt Halldorf vara mer öppen för religiösas plats och medverkan, även utanför civilsamhällets domäner.

Det fanns därmed anledning att ifrågasätta Joel Halldorfs förhållningssätt till en skarp rättsstatlig rågång mellan religion och politik.

Ny och tydligare positionering

Någon må påstå att det är en alltför välvillig tolkning men med två passusar i Expressen-essän 26 augusti ger Joel Halldorf lugnande besked. Han skriver:

”Jag använder teologiska argument för att försöka vidga ramarna för samtalet och bryta upp det sena 1900-talets sekulära norm. Det gör samtalet intressantare, och förhoppningsvis skapar det plats för fler: andra kristna, men också judar, muslimer och andra trosbekännare.”

Joel Halldorf träffar den tongivande sträng som många från andra länder, kulturer och inte minst från andra religiösa traditioner saknar eller inte förstår: ’här tycks ingen tala om religion och religiösa värderingar.’

Här handlar det om vardagliga frågor som näringslivet redan förstår att acceptera och respektera. Multinationella företag utbildar idag sina representanter i olika länder i frågor om rådande kulturer och normer. Och då handlar det inte om att utmana den rättsstatliga rågången mellan religion och politik. Det är ytterst lagstiftarens ansvarsområde.

Här kan Joel Halldorf göra kraftfulla insatser för att bevara den västerländskt kristna traditionen som tjänat och som tjänar oss väl. Bra att han nu har större ambition att hålla armlängds avstånd till den konkreta partipolitiken. Hans värderingar räcker längre än så.

Ulf Lönnberg