Socialdemokrater för tro och solidaritet (STS) – tidigare Broderskapsrörelsen) – ska byta ledning. Till ordförande föreslås Sara Kukka-Salam, 31 år. Hon är S-politiker i Solna, hennes mamma är finsk hennes pappa från Pakistan. Till vice ordförande föreslås Jesper Eneroth, 25 år och socialdemokraternas gruppledare i Kyrkomötet.
STS:s svaga positionering
Texterna på Tro och solidaritets hemsida sänder intressanta signaler: ”Socialdemokrater för tro och solidaritet är en frispråkig del av socialdemokratin. Vi förenar människor som är inspirerade av sin tro och vill arbeta politiskt för ett solidariskt och jämlikt samhälle.”
För många människor i rättssäkra demokratier tjänar tron – oavsett religiös hemvist – som inspirationskälla för politiskt engagemang och arbete. Men det är också ett faktum att människor i stora delar av världen tvingas tillämpa religiösa normer eller efterleva lagar med Koranen som rättslig källa.
Längre ner på hemsidan står följande under rubriken Vår politik: ”Vi kämpar för ett varmare Sverige på en svalare planet. I en tid när både människovärdet och respekten för skapelsen naggas i kanterna står vi för radikal klimatpolitik, solidariskt flyktingmottagande, ett rättvist samhälle fritt från rasism och nedmontering av världens kapacitet för förstörelse.”
Den socialdemokratiska sidoorganisation STS använder i sin presentation förbehållslöst det religiöst marinerade begreppet ’skapelsen’. Mellan (de abrahamitiska) världsreligionerna judendom, kristendom och islam skiljer sig skapelse-begreppets innebörd åt – dock med viss överlappning. Utifrån sina respektive skapelsebegrepp vägleder de religiösa ledarna menigheten till traditionella fysiska villkor och existentiella ramar för tankar och livsval.
Ytterst handlar interreligiösa kontakter, samtal och samarbeten om parternas förmåga och vilja att upprätthålla respekt för och acceptans av varandras skillnader
Beroende på rådande statsskick i religionernas respektive upptagningsområden har religiösa ledare att verka utanför, tillsammans med eller inom det politiska systemet.
Inget om religionsfrihet
Att Tro och solidaritet i sin presentation på hemsidan använder begreppet ’skapelsen’ men inte skriver något om att religionsfriheten är en av grundförutsättningarna för demokrati i vår mening är uppseendeväckande. Sannolikt är det dock inget förbiseende. Inom politisk islam accepteras inte religionsfriheten så som den fastlagts i FNs konventioner om mänskliga rättigheter. Flera asiatiska stater har dessutom reserverat sig emot de delar i FNs skrivningar som strider mot Koranen.
Tillämpningen av den garanterade religionsfriheten i vår grundlag tolkas och tillämpas olika av de tre världsreligionerna och så även inom alla olika religiösa tankebyggen. Men i Sverige har alla – oavsett religiös tillhörighet eller ingen alls – att följa svensk lagstiftning såsom vi tillämpar religionsfrihet inom ramarna för berörda FN- och Europakonventioner. Frågeställningar kring detta undviker Tro och solidaritet att problematisera.
STS duckar för religionsfriheten i 28-punktsprogrammet
Istället har Tro och solidaritet tagit fram ett asylpolitiskt program med 28 punkter för en rättssäker och human asylpolitik, som utgår från en syn på invandring och flyktingmottagning som en överlag positiv kraft i samhället.
STS duckar för denna ”överlag” positiva krafts utmaningar, möjligheter och problem.
Ökad närvaro i Sverige av människor från totalitära och teokratiska regimer varav vissa – om än en mycket liten andel – ställer särskilda krav på vår sekulära religionsfrihets tillämpning, kräver en ny och målmedveten religionspolitisk agenda. Det är något som den nya ledningen för Tro och solidaritet snarast bör ta sig an.
Individer och grupper – inom och utanför partipolitiken – tolkar religionsfriheten olika och riskerar därmed att tala förbi varandra. Det är nödvändigt att skilja på, å ena sidan, religiöst inspirerad existentiell och praktisk livsorientering och sekulärt politiskt arbete med lagstiftning som yttersta verktyg för en stark och rättssäker religionsfrihet, å den andra.
Religionspolitik – ny målmedveten sakpolitik
Religionspolitiken är ett politiskt sakområde bland andra. Som sådant ska det granskas, analyseras, justeras och vi-dareutvecklas över tid.
Generellt saknar dock partierna religionspolitiska program. De religionspolitiska ställningstaganden som finns – ofta knapphändiga – redovisas huvudsakligen i partiernas allmänna principprogram och inte som ett specifikt politiskt sakområde.
Nu krävs en tydlig och målmedveten re-ligionspolitik för att upprätthålla förståelse, acceptans och respekt för Sverige som sekulär rättsstat, byggd på den västerländska judiskt-kristna traditionen som tjänat oss väl. Det är i den traditionen – och med en målmedveten religionspolitik – som vi ska försvara trossamfunds och individers religiösa rättigheter och sätta gränser mot religiöst, kollektivt och individuellt maktmissbruk i religionsfrihetens namn.
Vägval för STS
Vilken väg framåt väljer den nya ledningen för Socialdemokrater för tro och solidaritet (STS)?
Ulf Lönnberg
Svensk religionspolitisk debatt 