Robert Trei, Konservativ debattör skriver Sverige har blivit ett land där aktivism är ett yrke, antisemitismen växer och politiken handlar om identitet snarare än lösningar.
”Jag talar inte som nationalist. Jag är tredje generationens invandrare. Min far föddes statslös under ockupation. Jag ser mig som europé snarare än svensk – en ovanlig hållning i ett Europa som fortfarande definierar sig genom gränser, inte värderingar.
Komikern Özz Nûjen sa en gång: ”Jag kom till Sverige för att vara kurd, inte svensk.” Där finns kärnan i problemet. Sverige har blivit ett land där tillhörighet är selektiv – man vill ha välfärden, men inte värdegrunden.”
Ulf Lönnberg: Hej, just fyllda åttio kan jag peka på flera allmänna val från 1970-talet och framåt som vi sett som det stora ödesvalet.
Vi glömmer att ALLA ALLMÄNNA VAL ÄR LIKA VIKTIGA.
I varje val läggs grunden framåt och därmed förutsättningarna för vägvalen för nästkommande vals konsekvenser för Sveriges framtid på medellång och lång sikt.
Valet 2026 kan hejda och styra bort islamsk religiös-politiska framfart med ojämlikhet och underminerad demokrati som följd. Men det kan också bli tvärt om.
Vid valet därefter – 2030 – står Sverige inför lika viktiga vägval: fortsätta att stärka Sverige som sekulär demokratisk rättsstat vi – men då är vi farligt ute.
Vid valet 2026 står religionsfriheten, demokratin och rättsstaten inför det största hoten – någonsin – att försvagas!
Debatt ören har rätt: Sveriges ödesval: Ett land vid ett vägskäl
