Meningsutbyte på VäldenIdag-DEBATT. Stora risker om Sverige böjer sig för extrem islamism skriver Bengt-Ove Andersson 26/9. Ulf Lönnberg replikerar 10/10 Sverige ska inte vika ner sig för muslimska statsledningar och Bengt-Ove Andersson svarar direkt: Förespråkar inte förbud mot koranbränningar
Ulf Lönnberg: Sverige ska inte vika ner sig för muslimska statsledningar (VärldenIdag 10/10)
Bengt-Ove Andersson varnar för följderna om Sverige böjer sig för extrem islamism (VärldenIdag 26 september). Han har rätt; det är allvar nu och riskerna är stora.
Bengt-Ove Andersson vill att Sverige ska verka för en uppgörelse med de muslimska länder som nu vill straffa Sverige för koranbränningarna. Han föreslår att vi i Sverige ska förbjuda bränning av alla heliga skrifter mot att just de länderna lovar att sluta förtrycka kvinnor, förfölja och döda dem som lämnar islam, och införa religionsfrihet.
Vi ska inte förtröttas i ansträngningar att mota bort och bekämpa extrem islamism. Men vi måste välja konstruktiva vägar framåt mot mätbara resultat.
I muslimska länder med Koranen som rättskälla skiljer man inte på politik och religion. I muslimska länder har prästerskapet att tolka Koranen religiöst som vägledning för staten. I muslimska länder har statsledningen att följa prästerskapet och att tillämpa Koranen som rättskälla. Sådana statsskick är ojämförbara med vår demokratiska rättsstat; Sverige vilar på den centraleuropeiska rättsordningen.
Dessutom har ett antal muslimska länder redan reserverat sig mot FN:s mänskliga rättigheter i de delar de strider mot Koranen. Det fastslog de i Kairodeklarationen 1990.
Även om någon muslimsk statsledning till synes skulle gå Sverige till mötes och på någon punkt öppna för diskussion skulle det handla om muslimsk politisk-religiös strategi.
’Islam’ står för underkastelse och begreppet ’Taqiyya’ ger utövande muslimer rätt att fara med osanning för att fånga ’de otrogna’.
Sammantaget är det omöjligt att avtala fram de rättigheter som Andersson föreslår.
Det är islams konkreta yttringar/tillämpning som ska bemötas och stoppas rättsligt utifrån vår nu gällande och framtida lagstiftning. Enligt FN och Europakonventionen (som är svensk lag) har vi rätt att i nationell lag stoppa inskränka vissa religiösa yttringar inom ramen för vår religionsfrihet.
Bengt-Ove Andersson påpekar med rätta att vissa muslimska och all extrem våldsbejakande islamism måste kväsas här och nu. Om Sverige ska anamma Bengt-Ove Anderssons avtalsförslag med muslimska länder beror på våra politiker. En strikt svensk lagstiftning – utan eftergifter till teokratier och diktaturer – borde ändå vara ett förstahandsalternativ.
Ulf Lönnberg, driver bloggen http://www.SvenskReligionspolitiskDebatt.com
