På nyhetsplats meddelar tidningen Dagen 24ds att medlemmarna i Pingstkyrkan i Uppsala har antagit nya stadgar.
Dan Salomonsson säger: När församlingen grundades för drygt 100 år sedan bidrog alla medlemmar på olika sätt. I dag är intresset för föreningskyrkan obefintligt, men vi behöver betona både rättighetssidan och ansvarssidan för medlemmarna.
Vi är alla aktörer i samma samhälle För utomstående och samarbetspartners (och självklart för medlemmarna själva?) är det viktigt att civilsamhällets ideella och religiösa organisationer verkar i en gemensam och rättslig kontext med omgivande samhällsstrukturer och även med enskilda oavsett om de är medlemmar eller ej.
Jag vet inte hur Dan Salomonsson definierar begreppet ”föreningskyrkan” för vilket medlemsintresset är obefintligt. Jämför jag med Statskyrkans delade/gemensamma ledningsansvar mellan kyrkomötets (inte sällan indirekt) politiskt valda och ’kyrkans ämbete’, drar jag slutsatsen att Pingstkyrkans i Uppsala församlings- och administrationsmöten nu är under medlemmarnas formella kontroll och ansvarsutkrävande nu är stadgemässigt reglerat medan teologin, gudstjänsterna, normer för religionens tillämpning styrs av pastorn/pastorerna (”ämbetet”) ?
Ingen lagreglering av ideella föreningar i Sverige Utan att här nagelfara de nu antagna stadgarna är det ju ett generellt faktum att ideella organisationer kan kuppas trots att väl bekanta former av stadgar tillämpas. Självklart ska det finnas utrymme för ansvar under frihet i ideella organisationer. En hörnsten i den svenska föreningsfriheten är att ideella föreningar regleras av god föreningsstöd. I Sverige finns ingen lag om ideella föreningar.
Lagen om ekonomiska föreningar gäller inte för ideella föreningar medan ekonomiska föreningar är företag. Men även en församling kan bedriva verksamhet som per definition är/borde vara den ekonomiska föreningens.
Statens lagstiftning ställer krav också på en församling; arbetsgivaransvar om det finns anställda, brottsbalken gäller och även demokratikrav står för dörren. De demokratikrav som hittills utretts är kopplade till kommunalt och statligt bidragsberättigade församlingar och föreningar.
Opolitiska, politiska, lagliga eller samhällsfrånvända agendor Det är idag och i framtiden allt mer angeläget för religiösa organisationer/samfund att positionera sin roll i det demokratiska rättssamhället. Redan har vissa samfund protesterat mot planerna på demokrativillkor. Specifika frågor om omvändelseterapi riktade mot homosexuella triggar nya konfliktzoner. Redan påverkar religiöst normkritiska och religiöst påfordrande yttringar vårt religiösa landskap.
Inte alla kristna samfundsledare håller lika hårt på rågången mellan politik och religion liksom stora delar av befolkningen med muslimsk härkomst inte är så fundamentalistiska som populister och extremister påstår. Bland dessa heterogena kraftfält finns tvivels utan också politisk islam med en egen rättspolitiska agenda som vilar på Koranen. Den senare ska bemötas politiskt.
Transparens och samhällsansvar Oavsett stadgar, rösträttsregler vid församlings- och administrationsmöten, forum för verksamhetsbeskrivning eller lärans upprätthållande behöver också religiöst ideella sammanslutningar agera öppet och med transparens vid religiösa vägval.
Det innebär att medborgare – med eller utan religiös hemvist – berörs av om och hur vi i Sverige utvecklar en ny religionspolitik som garanterar religionsfrihetens tydliga rättigheter och upprätthåller dess preciserade begränsningar inom ramen för FNs konventioner om mänskliga rättigheter.
Ulf Lönnberg
Svensk religionspolitisk debatt 
En tanke på “Även en frikyrka behöver en förutsägbar beslutsordning”