”Frihetliga värderingar överges till förmån – – för religiösa särkrav”

Tomas Tobé, Europaparlamentariker (M): Mångkulturalismen har i stället försvårat integrationen och fördjupat segregationsproblemen.

Tomas Tobé

Kulturella uttryck och RELIGIONSFRIHET ska värnas, men det får inte innebära att vi bejakar identitetspolitiska idéer där människor delas in i grupper efter KULTURELL ELLER RELIGIÖS tillhörighet.

-BÖNEUTROP i bostadsområden bör också stoppas, eftersom individens rätt att slippa utsättas för ett återkommande religiöst budskap väger tyngre än den religiösa gruppens rätt att sprida ett budskap över ett helt bostadsområde. De som jämför böneutrop med kyrkklockor missar att det finns starka historiska skäl till att klockringning tillåts, då kristendomen har präglat Sverige under lång tid.

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/qLMrbL/skrota-den-antiliberala-mangkulturalismen

Skolmat utan fläsk påstås strida mot religionsfriheten

Ulf Lönnbergs kommentar: – Det är att tänja på vad som borde rymmas inom religionsfrihetens rättigheter och begränsningar, återstår att se vad DO-säger ___________________________________________

Nu den 29/2 har det kommit in 60 DO-anmälningar efter besparingar på skolmaten – Strider mot religionsfriheten, påstår de som anmälarna.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, har tagit emot 60 anmälningar mot barn- och ungdomsnämnden i Halmstad. Bakgrunden är besparingarna på skolmaten som anmälarna anser strider mot religionsfriheten.

Länk till Samhällsnytt

Bra att slöjförbudet i Skurup nu prövas rättsligt

Bildresultat för Johan Bolinder (M)

SvT väljer att intervjua endast en person i skolpersonalen som är emot slöjförbudet, som ännu inte är implementerat. (SvT hade enkelt kunnat skapa större genomslag för sakfrågan om de också intervjuat någon i skolpersonalen som var för.) Inslaget finns på SvT-play – in i inslaget 00:44/03:05. Läraren Naouel Aissaoui säger att de vuxna har ansvar och att hon slutar på skola om förvaltningsrätten ger kommunen rätt.

Kommunstyrelsen ordförande Johan Bolinder (m) förklarar att beslutet ska prövas rättsligt och när det ska implementeras är alla som accepterar kommunens integrationspolicy välkomna att söka arbete i skolan oavsett vilken grupp man tillhör (I samma SvT-inslag)

Det finns lagligt stöd för att införa slöjförbud på arbetsplatser. ”Europadomstolen har i samtliga dessa fall med stöd av artikel 9.2 godtagit förbud att bära muslimsk sjal (hijab) eller liknande”, skriver Skurups kommun pressmeddelandet ”Skurups kommuns yttrande kring prövningen av slöjförbud i skolor”

Ordförandena i GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime) Sara Mohammad, och Alexandra Anstrell (m) föreslår sedan länge att politikerna – och vi alla som medborgare genom lagstiftning – tar konflikten med de familjer som vill att deras döttrar ska bära slöja i grundskolan. De lyfter frågan till rätt nivå som den religionspolitiska sakfråga den är.

De skrev i SvD: ”Ett förbud gör att det är samhället som tar konflikten med familjerna – och inte enskilda flickor och kvinnor. Det är en svår fråga men vi får inte rädas diskussionen.” (SvD Debatt 19/8 2018)

Bra att Skurups slöjförbud på skolorna prövas rättsligt. Först om rättsinstanserna mot förmoda skulle finna det olagligt är det dags att ändra lagen. Bra att Johan Bolinder har satt ed foten.

Men ökande närvaro av människor som anammar normer och rättsuppfattningar som råder i teokratiska regimer och som inte godtar vår sekulära demokrati och vår religionsfrihet, ställer Sverige inför stora utmaningar. Vi ska i Sverige hålla fast vid vår rättsordning och upprätthålla vårt sekulära rättssamhälle. Sverige ska alltjämt vila på den judisk-kristna traditionen som tjänat oss väl. 

Vi ska vårda och upprätthålla Sveriges historiskt kristna avtryck varav några är lagfästa:
a) Grundlagen kräver att statschefen (i vårt fall kungen) alltid ska vara av den evangeliska läran så som den kommer till uttryck i den Augsburgska bekännelsen från 1530,
b) Sverige har 13 helgdagar på kristen grund,
c) Läroplanen säger att skolan ska arbeta ”i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Det ska ske ”genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.”

Hädelseförbud på väg i Frankrike?

BAKSLAG FÖR FRANKRIKE OCH EUROPA Enligt Gatestone Inst återinför Frankrike lag mot hädelse. 2009 införde Irland samma lag men då reagerade

Katolska kyrkan som beskrev lagen som ”obsolet” och framhöll att liknade lagar används på andra håll i världen för ”att rättfärdiga förtryck mot minoriteter”. Senaste framstöten i Sverige gjordes 1999 av en motionär i riksdagen – motionen avslogs. Det var bra. Men i okt 2019 gav regeringen BRÅ i uppdrag att göra en fördjupad studie om islamofobiska hatbrott. Här krävs särskild uppmärksamhet så att inte Sverige går fel väg.
Den 16 sept 2019 publicerade Johan Westerholm artikeln ”Min universella rätt att kritisera din religion står över din gud”. Han skrev:
”Sverige rör sig i en riktning där en framtida blasfemilagstiftning
i någon form inte längre kan uteslutas. En lagstiftning som går emot de universella rättigheterna att kunna kritisera en idé. Religion är på samma sätt som en politisk övertygelse i grunden en idé om samhällsordning med mer eller mindre fanatiska anhängare.”
Hur stark är rörelsen (i det tysta?) för att förbjuda hädelse i Sverige? 

Religionsfriheten är inte obegränsad

Niels Paarup-Petersen (c) och CUF-ordf Ida Alterå vill inte ha slöjförbud (Expr 23ds)
SD

Lars Nyström (SD) Oppositionsråd i Skurups kommun och Patrick Reslow (SD) replikerar (Expr 1 /3) : Det här är Sverige, här påtvingar vi inte våra barn religiösa symboler som syftar till förtryck, kontroll och underkastelse.

Niels Paarup-Petersen och Ida Alter avfärdar felaktigt Skurups slöjbeslut i kommunens skolor som olagligt. Men det är fullt möjligt att införa och det välkomnas av många, gärna efter en rättslig prövning.

Sverige ska ha slöjförbud i grundskolan. Att bära slöja i skolan är ingen självklar mänsklig rättighet. Förbud finns i Frankrike som införde slöjförbud på statliga skolor 2004 och i Nederländerna som 2015 införde förbud mot niqab och burka i skolorna. Listan kan göras längre.

Enligt FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna ska envar ha rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Europakonventionen, som gäller som svensk lag, innehåller i artikel 9 en motsvarande bestämmelse. Enligt den är inskränkningar i religions- och trosfriheten tillåtna under förutsättning att de är föreskrivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Staten ska inte styra eller lägga sig i vilka politiska, religiösa eller filosofiska inriktningar som individen hyser. Religiös tro är huvudsakligen den enskildes angelägenhet. Vår religionsfrihet garanterar allas rätt att byta eller lämna sin religion. Alla ska slippa integritetskränkande påverkan i de offentliga rummen. Det är inte tillåtet att hota, uppvigla eller våldföra sig i religionens namn.

Men ökande närvaro av människor som anammar normer och rättsuppfattningar som råder i teokratiska regimer och som inte godtar vår sekulära demokrati och vår religionsfrihet, ställer Sverige inför stora utmaningar. Vi ska i Sverige hålla fast vid vår rättsordning och upprätthålla vårt sekulära rättssamhälle. Sverige ska alltjämt vila på den judisk-kristna traditionen som tjänat oss väl. 

Vi ska vårda och upprätthålla Sveriges historiskt kristna avtryck varav några är lagfästa: a) Grundlagen kräver att statschefen (i vårt fall kungen) alltid ska vara av den evangeliska läran så som den kommer till uttryck i den Augsburgska bekännelsen från 1530, b) Sverige har 13 helgdagar på kristen grund, c) Läroplanen säger att skolan ska arbeta ”i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Det ska ske ”genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.”

Ordförandena i GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime) Sara Mohammad, och Alexandra Anstrell (m) föreslår sedan länge att politikerna – och vi alla som medborgare genom lagstiftning – tar konflikten med de familjer som vill att deras döttrar ska bära slöja i grundskolan. De lyfter frågan till rätt nivå som den religionspolitiska sakfråga den är.

De skriver: ”Ett förbud gör att det är samhället som tar konflikten med familjerna – och inte enskilda flickor och kvinnor. Det är en svår fråga men vi får inte rädas diskussionen.” (SvD Debatt 19/8 2018)

Skurups slöjförbud på skolorna behöver prövas rättsligt. Först när rättsinstanserna funnit det olagligt är det dags att ändra lagen. Det kräver en efterlängtad riksdagsmajoritet. Niels Paarup-Petersens och Ida Alterås juridiskt bristfälla argument går tvärs emot det kommunala självstyret. Deras brist på robusta religionspolitiska överväganden, stärker inte Centerpartiets position i denna sak.

Förslag: Alla samfund ska ha en ”ansvarig förkunnare”

Ur tidningen dagen den 30 jab 2019

Precis som en tidning har en ansvarig utgivare som kan bli straffad för det som skrivs bör alla trossamfund i Sverige ha en ansvarig förkunnare. Det menar Ulf Lönnberg som kommit ut med en skrift med 33 religionspolitiska reformer.
– Jag vill dra i gång debatten, säger han till Dagen.

Jacob Zetterman

Av REPORTER ( Med en 100-sidig skrift vill näringslivslobbyisten Ulf Lönnberg få upp religionens roll i politiken och föreslår en rad stora förändringar. Det genomgripande temat är att helt klippa banden mellan stat och trossamfund, samt att politiken bör vila på en västerländsk judisk-kristen grund som motar bort inflytande från politisk islam.

Dagen den 30 Jan 2020

Drastiska förändringar

33 religionspolitiska reformer presenteras i Ulf Lönnbergs bok. Om de antogs rakt av skulle det innebära drastiska förändringar för trossamfund i Sverige.

Varför har du skrivit boken? – För att vi behöver en religionspolitisk debatt i Sverige, på samma sätt som vi har en kulturpolitisk debatt, svarar Ulf Lönnberg.

Han säger att religion tyvärr hamnat i skymundan och politiker nöjer sig oftast med att säga att de värnar religionsfriheten, utan att närmare precisera vad de menar.

– Men nu möts religioner på ett helt annat sätt än tidigare och det är starkare och extremare yttringar från olika håll, därför måste de här frågorna tas upp till diskussion.

Ett av dina förslag är att varje trossamfund ska ha en ansvarig förkunnare, varför? – För att det måste finnas ett bredare ansvar för vad som sägs i en religiös talarstol, säger Ulf Lönnberg.

Förslaget liknar det som finns i tidningsbranschen där en ansvarig utgivare är juridiskt ansvarig för det som publiceras. Vid lagbrott är det inte reportern utan den ansvariga utgivaren som hålls ansvarig. Här skulle det vara en samfundsledare som måste ta ansvar för vad enskilda predikanter gör sig skyliga till och på så sätt hålla ordning i ledet. Tanken bakom förslaget med en ansvarig förkunnare är att det ska minska extremism.

Inget är heligt

När Ulf Lönnberg i övrigt blickar ut över dagens regelverk verkar inget vara heligt. Bland de 33 förslagen som finns i hans bok finns förbud mot böneutrop och slöjor. För att kapa banden mellan kyrka och stat måste Lagen om Svenska kyrkan tas bort, bidragen till trossamfunden dras in, civil vigselrätt införas och Skatteverket ska inte längre hjälpa samfunden att dra in kyrkoavgift.

Den röda tråden är en sekulär stat där trossamfunden har full autonomi, allt vilande på en lagstiftning byggd på den västerländska judisk-kristna traditionen.

Varför en särställning för denna tradition? – För att den har tjänat oss väl, samt att det finns en grundläggande skillnad i muslimska länder där Koranen är grunden för rättsordningen, säger Ulf Lönnberg som inte sticker under stol med att flera av hans förslag handlar om att mota bort politisk islam.

Sekulärt som Frankrike

– Frankrike är ett bra exempel på där man har religionsfrihet med väldigt starka sekulära förtecken. Staten ska försvara religionsfrihetens rättigheter och begränsningar, men innehållet i de religiösa samfunden ska inte staten syssla med.

Utan religionsfrihet ingen demokrati skriver du i din bok. Vad menar du med det? – Att det inte finns någon öppen diskussion i länder som saknar religionsfrihet, som i Kina eller de islamiska teokratierna Saudiarabien och Iran. I islam är det exempelvis förbjudet att ifrågasätta rättsordningen som finns i Koranen och därmed blir det låst för en demokratisk debatt. Jag vill stå upp och försvara det västerländska synsättet.

Med barnkonventionen ska vi skydda barnen från extremistisk religiös indoktrinering

Ulf Lönnberg: 13 januari 2020
Inom ramen för Barnkonventionen har vi möjlighet att upprätthålla och vidareutveckla Sverige som demokratisk rättsstat på den västerländska judisk-kristna traditionen. Enligt konventionen ska det finnas plats för all religionsutövning inom respektive nations lagar.

Bildresultat för barnkonventionen bilder


Nu är Barnkonventionen svensk lag. Det välkomnas – om än inte av alla. Fr o m nu kan politiska beslut inom näst intill alla politiska sakområden prövas mot Barnkonventionen. Många anser att politiken därmed delvis flyttas över något till juridiken och de rättsvårdande myndigheterna. De tycks anse att det ökar rättssäkerhet för barn. Och visst, Barnkonventionen sätter viss miniminivå för standards på barns rättigheter och levnadsvillkor. Och om det offentliga underlåter att agera för barnets bästa har vi fått ännu en möjlighet att juridiskt pröva saken i enskilda fall.

Men myntet har också en baksida. Med Barnkonventionen kan politiska reformer och lagändringar hämmas eller rent av omöjliggöras efter prövning mot just Barnkonventionen.

Exempel på en sådan konfliktyta är hur vi – med barnens bästa för ögonen – ska vidareutveckla och stärka religionsfriheten specifikt för barnen. Föräldrar ska ha rätt att moraliskt, filosofiskt, religiöst och politiskt vägleda sina barn. Samtidigt har staten – och vi alla individer – en skyldighet att skydda alla barn mot påtvingade religiöst extremistiska moralbegrepp och levnadsregler.

Ökad närvaro i Sverige av människor från totalitära och teokratiska regimer som har annan rättsordning med Koranen som källa och förbud mot att lämna eller byta religion, behöver informeras om vad vår religionsfrihet står för. Det finns ingen given rätt att i religionsfrihetens namn kräva plats för särskilda normer, könsseparation, klädkoder m m för både barn och vuxna. Av de människor som fört med sig sådana normer till Sverige kommer ett antal agera för att få behålla och införa sina normer, somliga vill även införa sharialagar. De som vill omdana vår rättsordning ager per definition politiskt och sådana aktioner ska bemötas politiskt oavsett om det framförs av imamer eller nya muslimska partier inför valet 2020. Vi ska hålla hårt på rågången mellan politik och religion oavsett vilken religion det gäller.

Nu behöver vi tydliga religionspolitiska mål när ledare för extremistiska religiösa strömningar kommer att hänvisa till Barnkonventionen och föräldrars rätt att bestämma över sina barn i religionsfrihetens namn. Men det är genom svensk lagstiftning inom Barnkonventionens ramar som vi i politiska processer ska stoppa extremistiskt religiöst förmynderi.

Stater som ratificerat Barnkonvention – och även upphöjt den till nationell lag – har rätt att själva skapa utrymme för barnens rätt att lyssnas till enligt den nationella lagstiftningens procedurregler (artikel 12). I Barnkonventionen står det också att barns yttrandefrihet får underkastas vissa inskränkningar när är nödvändiga för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen. folkhälsan eller den allmänna sedligheten.

Vi ska sätta ner foten till försvar för våra traditionella värderingar på den västerländska judisk-kristna traditionen. Dags för de politiska partierna att positionera sig:


* Vi ska upprätthålla reell religionsfrihet och ta ställning till vilka fler och nya religiösa symboler och handlingar som ska skyddas eller vilka som ska förbjudas i lag.

* Det är med religionsfrihets rättigheter och begränsningar som människor med olika religiösa tillhörigheter ska kunna leva sida vid sida och tillsammans i Sverige

* Den kontraproduktiva eftergiftspolitiken i religionsfrihetens namn mot teokratiska strömningar och politisk islam måste upphöra. Den gagnar inte minst islamister som vill omdana vår rättsordning och hela vårt samhälle.

* Maskeringsförbud enligt dansk modell ska införas i Sverige. Det ryms inom ramarna för vår religionsfrihet utan att i oförsvarlig grad inkräkta på den personliga integriteten.

* Slöjförbud i grundskolan ska införas på nationell nivå för att skydda barnen mot extrem övermakt från familjer och klaner.

*Kyrkors klockringning ska beaktas som kulturarv och ha lagligt skydd inom ramen för gällande miljö- och hälsoskyddslagstiftning och förekommande lokala ordningsföreskrifter.

* Böneutrop från minareter och moskéer ska vara förbjudet i Sverige.

* Förbjud utländsk finansiering av moskéer i Sverige.

* Månggifte ska alltjämt vara förbjudet i Sverige. De politiska partierna har att positionera sig i god tid före valet 2022. Utredning pågår: „Strängare regler om utländska månggiften“ (Dir. 2018:68)
XXX

Två vägar till slöjförbud flr skolbarn in Sverige

Beslut om Förbud mot slöjor på skolbarn upp till 12 år kan kumminpolitiker ta. Detta må överklagas vilket klargör rättsläget. Oaktat detta kan riksdagen fatta ett sådant beslut inom ramen för de FN- och andra internationella konventioner som Sverige ratificerat. SKL lägger sig INTE i sådana kommunala beslut.
LÄS om Skolverkets och SKLs uttalanden.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/P9zPJp/skolverket-slojforbud-inte-tillatet

Ulf Lönnberg: I ett ”Postsekulärt samhälle” behövs robust religionsfrihet med rättigheter och begränsningar

-Det postsekulära samhället är redan här, skriver Joel Halldorf I sin bok ”Gud: återkomsten” (Libris 2018, 206 sidor).

Foto: Ulf Lönnberg

Det betyder att det sekulära inte längre är norm. Många kyrkor och samfund som är minoriteter, är här för att stanna. Det kommer att ställa nya krav på politiker och vanliga medborgare.

Halldorf tänjer på rågången mellan politik och religion. Han hävdar att politiker och partipolitiken i det postsekulära samhället varken kan eller ska avskärma sig från religionen. Politiken ska enligt Halldorf vara mer öppen för religiösas plats och medverkan, även utanför civilsamhällets domäner.

Vi är många som vill att Sverige framgent ska byggas vidare på den västerländska judisk-kristna västerländsk traditionen. Vi ska vara toleranta och aldrig kränka, särbehandla eller diskriminera olika trosinriktningar. Men vår färdriktning ska vara tydlig.

Halldorf går hårt åt ”den tomma liberalism” men nämner ingen ideologi som skulle vara mer lämpad för den postsekulära verkligheten.

Halldorf duckar för att ett muslimskt – konfessionellt eller icke-konfessionellt – parti med största sannolikhet ställer upp i valet 2022.

Ordning och reda mellan statsskick och religion

Halldorf ärende är att uppmärksamma oss på religionernas återkomst. Men religionerna behandlar inte politiken likvärdigt. Där är den rättsstatliga rågången mot religionerna också en viktig parameter för den som välkomnar, mäter och bedömer religionernas återkomst.

Låt oss också fortsättningsvis utgå ifrån vår grundlag som stipulerar att Sveriges statschef (kungen) alltid måste vara av den evangeliska läran så som den kommer till uttryck i den Augsburgska bekännelsen från 1530. (Det gäller inte kungafamiljen i övrigt.)

Sverige har 11 helgdagar på kristen grund och två sekulära helgdagar: första maj sedan 1939 och Sveriges nationaldag sedan 2005.

Och skolans läroplan säger att skolan ska arbeta ”i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Det ska ske ”genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.”

Halldorf en tålmodig iakttagare

Halldorf vill öka vår kunskap, förståelse och acceptans för religionernas normerande plats i samhället.

En imam, pastor, rabbin, guru och andra religiösa ledare – och självutnämnda förkunnare – har som uppgift att vägleda, företräda och ibland också att erövra nya anhängare till sin religion.

Joel Halldorf är en tålmodig iakttagare av fundamentalistiska och extremreligiösa rörelser i det att han väger deras ringa numerär mot de många religiösa organisationer, vars insatser ska sin plats inom vår religionsfrihet och i civilsamhället.

Att vara öppen för postsekulära influenser får inte överskugga behovet av att försvara och upprätthålla vår sekulära och religionsfrihet.

Utifrån en robust religionsfrihet ska medborgare och politiker ha den sekulära demokratiska rättsstatens bästa för ögonen.

Även religiöst orienterade individer måste förhålla sig till den stat de bor i

Fler religiösa uttryck i det offentliga rummet, som Halldorf är öppen för, kan leda till att religiöst orienterade invandrare som tillhört majoriteten i sina hemländer, har svårt att anpassa sig som tillhörande en religiös minoritet i Sverige. Här riskerar Halldorfs vaga positionering att förleda nytillkomna minoriteter att förvänta sig – eller kräva – av den svenska majoritetsbefolkningen att anpassa sig till de religiösa traditioner som de som minoritet representerar i Sverige.

Vår religionspolitik ska vara en garant för både religiösa minoriteters och religiösa majoritetens mot diskriminering och förföljelse.

Halldorf anser att politikerna behöver förstå de religiöst orienterade medborgarna bättre – inte tvärt om. Det behövs dock mycket större förståelse och kunskap hos de religiösa utövarna om rättssamhällets tillämpning av religionsfriheten så som FN fastställer dess innehåll.

Politiker avviker inte från församlings- och samfundsmedlemmars lekmannaförhållande till livsåskådning, religion och filosofi. Halldorf blundar för att religiöst orienterade människor också har att förhålla sig till religionens vidgade – men gra – plats i det postsekulära samhället.

För att inkludera alla oavsett tro eller ingen tro – som Halldorf vill? – i en postsekulär samhällsordning, krävs de religiösa utövarnas förståelse för politikernas ideologiska utmaningar och metoder för att upprätthålla vår trygga, demokratiska välfärdsstat.

Han har rätt i att större plats för sunt religiöst orienterade människor stärker gemenskaperna och stabiliteten i en sekulär, demokratisk rättsstat. Men det finns alltid en bortre gräns för de religiösa utövarnas inflytande i samhället och på staten. På den punkten har samfundsledare och politiker att ta ansvar för sina organisationers lekmannaengagemang.

Halldorf snuddar ovilligt vid den politiska verkligheten

Bokens svagaste kapitel är ”Den tomma liberalismen” och ”Religiösa ljud (och religionsfrihet)”. I det förra tar Halldorf ställning mot en ideologi utan att pröva något alternativ vars verkningar han vill varna eller intressera oss för. Hur han över tid vill vårda ett sunt balanserat postsekulärt samhälle, som jag välkomnar, får vi inte veta.

När postsekulär mentalitet satt sig i ”demokratins ekosystem”, kan den bli en åtråvärd hävstång för fundamentalister och konfessionellt politiska krafter.

I kapitlet ”Religiösa ljud (och religionsfrihet)” är Halldorfs självklara ambition att inte favorisera någon religion framför en annan.

Men även i detta kapitel underlåter han att problematisera kommande utmaningar om och när ett ohämmat postsekulärt samhälle (så som han definierar det) etableras fullt ut. Detta oavsett vilken ideologi som framtidens politiska styre kommer att tillämpa.

Ulf Lönnberg