Religiöst omvandlingstryck i Sverige

Ulf Lönnberg

Ökat antal individer i Sverige från totalitära och teokratisk regimer medför en andel extremt religiösa aktörer som kräver parallell religiös rättsordning, religiöst motiverade klädkoder, könsseparerade badtider, böneutrop och olika rättigheter för män och kvinnor.

En mindre andel av de som kommit till Sverige från totalitära och teokratisk regimer kräver i religionsfrihetens namn parallell religiös rättsordning, religiöst motiverade klädkoder, könsseparerade badtider, böneutrop och olika rättigheter för män och kvinnor.

Dags nu att ta ställning för att Sverige alltjämt ska byggas vidare på demokratisk västerländsk judisk-kristen tradition som tjänat och tjänar oss väl.

Under årets allmänna motionstid lämnades drygt 3600 motioner in. Ett 40-tal behandlar i någon form religionernas villkor och tillämpning i Sverige. Vi ser ett begynnande offentligt samtal om religionernas plats i samhället. Det behövs.

I motionen ’Klan- och hederskultur – hot mot demokrati och jämställdhet’ föreslår några mer eller mindre namnkunniga ledamöter gemensamt

-att utrikesförvaltningen ska ha specialkompetens på frågor om barn- och tvångsäktenskap och könsstympning 

-ökad myndighetssamverkan i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, 

-att forskningen kartlägger sambandet mellan hedersförtryck, gängkriminalitet och religiös extremism.

Nio ledamöter från alla partier utom (V) och (SD) har skrivit under. Där utöver också riksdagsvilden Amineh Kakabaveh som lämnat Vänsterpartiet. Det visar att partiledningarna saknar strategier för att upprätthålla vår rättsordning och religionsfrihet under rådande religiösa omvandlingstryck. Måhända är deras motion en välkommen försöksballong.

Riksdagsledamöter som värnar rågången mellan politik och religion borde sälla sig till Jan Ericson (M) och Bengt Eliasson (L) som i varsin motion förordar att endast ’civilrättsliga vigslar’ ska förekomma.

Idag har totalt 43 kristna och muslimska organisationer fått vigselrätt från Kammarkollegiet.

Heder åt Evangeliska frikyrkan [EFK] som avsade sig sin vigselrätt i mars 2010. (S), (C) och (SD) säger inget om civilrättsliga vigslar. Men de har aviserat sin partimedverkan i Kyrkovalet 2021. Deras otidsenliga symbios med Svenska Kyrkan är uppenbar.

Hans Eklind (KD) tar ett konkret steg framåt och föreslår att ’Regelbundna och institutionaliserade offentlig böneutrop måste kunna stoppas lokalt oavsett bullernivå’

På den punkten går (SD) längre och kräver totalstopp för böneutrop. Richard Jomshof (SD) föreslår också ’Stopp för utländsk finansiering av moskéer’ Den vägen bör Sverige gå för att hindra fler religiöst extremistiska miljöer.

I (SD)-motionen ’Förbud mot heltäckande muslimsk slöja’ borde istället ett generellt slöjförbud enligt dansk modell föreslagits. Utan att peka ut den muslimska slöjan skulle det ge bättre grund för rättssäkra rättigheter och begränsningar.

Tvärtom vill riksdagsledamoten Leila Ali-Elmi (MP) i sin motion ’Om slöjan’ att religionsfriheten ska tolkas som att det är förbjudet för kommuner att besluta om förbud mot slöja, som exempelvis i Skurups kommun. Här läggs grunden för ett viktigt offentligt samtal om vår religionsfrihet.

Vi kan inte lagstifta fram normer och värderingar. Att ’Vårda Sveriges kristna kulturarv’ kan således i vissa delar vara svårt att förverkliga med träffsäker lagstiftning. Bra att Julia Kronlid (SD) tar sig an uppdraget att bygga vidare på den legala grund vi har! Nämligen lagregleringen av

1 våra helgdagar på kristen tradition

2 att statschefen (kungen och omsider drottningen) ska vara av den ”rena evangeliska läran” så som den kommer till uttryck i den Augsburgska bekännelsen från 1530

3 att skolans läroplan stipulerar att skolan ska arbeta ”i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Det ska ske ”genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.”

Vår religionsfrihet behöver preciseras med rättigheter och begränsningar utan vilka ingen demokrati fungerar. Inom FN:s mänskliga rättigheter ryms nödvändiga nationella begränsningar. Några av årets inspel under allmänna motionstiden kan bidra till det religionspolitiska samtal som Sverige behöver inför valet 2022.

Ulf Lönnberg

driver bloggen www.svenskreligionspolitiskdebatt.com

Religiösa samfund bör kunna ställas till svars

INSÄNDARE Erland Hillby skriver (UNT 24/10) att Dawa-stiftelsen ideologiskt och religiöst inte platsar i vårt samhälle. Jag håller med Erland Hillby på några punkter men inte på alla.

På Dawas hemsida står bl a att ”Stiftelsen skall – – bereda en samlingsplats för Stenhagens muslimska befolkning.” Att religiösa muslimer vill ha egna lokaler är ok. Det som är oroande är om imamen i den nya moskén blir en som försöker omdana vårt samhälle i den riktning som Erland Hillby och de flesta av oss inte vill ha.

Imamer som har ringa eller ingen förståelse för vår religionsfrihet är redan för många. I Sverige finns inte plats för att i religionsfrihetens namn mana till traditionsbundet religiöst tvång och hedersförtryck under klanens överinseende. Den som i religionsfrihetens namn hotar, våldför sig och gör sig skyldig till andra brott ska i möjligaste mån lagföras. Den som verkar för sharialagar eller annan särlagstiftning i Sveriges rättsordning ska bemötas politiskt.

Dags att Sverige nu upprätthåller religionsfriheten med dess rättigheter och de begränsningar som faktiskt ryms inom ramen för FN:s mänskliga rättigheter. 

I en moské framförs budskapet ofta på åhörarnas hemspråk. Det är gentemot omvärlden en sluten miljö. Hierarkin främjar där självsrådiga ledares tolkningsföreträde och utspel om exempelvis sharialagar.

Det är först när ett hot om tvång för att agera lagstridigt framförts som rättsliga åtgärder kan komma i fråga.

Religiösa samfund borde därför tvingas utse en ansvarig förkunnare med motsvarade skyldigheter som de ansvariga utgivarna har i medierna. Församlingen/föreningen/samfundet skulle därmed tvingas utse en ansvarig person med eget preciserat ansvar inför lagen – vid sidan om ledaren/imamen. Ansvarig förkunnare ska kunna ställas till svars för vad ledaren säger.

I preventivt syfte skulle det öka vaksamheten mot uppviglande samhällsomstörtning samtidigt som ansvarsfördelningen internt i moskén skulle stramas upp. Det skulle tvinga moskéledningarna att ta ett uttalat yttrandefrihetsansvar. Det skulle skydda moskébesökarna och allmänheten mot manipulativa påtryckningar i skydd av religionsfriheten och hemspråkens avskildhet.

Nej Erland Hillby, Svenska kyrkans uppgift är inte att garantera religionsfriheten. Men som anhängare av denna torde den kunna acceptera att också den, och alla andra trossamfund, åläggas att utse sin ansvariga förkunnare enligt ovan skisserade förslag. Först då skulle vi värna en lika tillämpning av religionsfriheten för alla – oavsett religiös tillhörighet eller ingen alls.