I Corren skriver Joel Halldorf:
På 1960-talet blev undervisningen i skolan icke-konfessionell, som det heter. (Sic!) Men i många skolors årscykler har en del kristna traditioner ändå levt kvar. – – Med jämna mellanrum känner sig dock politiker och opinionsbildare nödgade att fråga om detta verkligen är förenligt med skollagen? Länk till hela krönikan
Ulf Lönnbergs kommentar nedan, kan kommenteras på https://mitt.ifragasatt.se/user?slug=ulf-lonnberg-14874På IFRÅGASÄTT eller här.
Joel Halldorfs borde välkomna politiker som ”med jämna mellanrum” ifrågasätter vad som ryms inom skollagen. Det handlar alltid om gränsdragning Joel Halldorf använder inte ögonbindel men väl skygglappar. All religionsutövning är inte av godo. Extremism, religiöst tvång i uppfostringssyfte – och! – ovilja att justera, hindra och stoppa religiösa yttringar som i viss eller total grad går emot den demokratiska rättsstaten i det att religiösa normer och påbud skulle kunna trumfa lagstiftning – det är en gränsdragning och fråga som Halldorf helt bortser ifrån i sin iver att bereda utrymme för den västerländskt kristna tradition som majoriteten i Sverige accepterar och faktiskt i viss mån vill ha kvar. I det perspektivet är det nödvändigt göra snävare gränsdragning än den som Halldorf som vi kan förstå från hans text. Varje eftergift som staten gör för religiös extremism blir omöjlig att återta. Generell slöjdebatt tog aldrig fäste i Sverige, nu kämpar få politiker för att stoppa slöja på skolbarn i skolan. Könsseparerade badtider har flera kommuner inte förhindrat i tillräcklig grad. Även kristna kunna och vilja ta debatten om snäva gränsdragningar mot religiösa uttryck i skolan. Ty utan tydliga gränser sipprar för oss oönskade religiösa normer in i skolan och i förlängningen i hela samhället i oroande grad bara på generations löptid. Håll skolan fri från konfessionella inslag med tydlig gränsdragning.
Svensk religionspolitisk debatt 