(Uppdaterad 21/11 22)
Religionsfrihetens praktiska tillämpning i religiös utövning med angränsade existensiell och kulturell normering vilar på tusenåriga urkunders traditioner och historiens påverkan med olika politiska och sociala trender.
Individens rätt att själv välja religion eller tro är en mänsklig rättighet. Det innebär också rätten att välja att inte ha någon religion alls.
Lagstiftning på en rad olika områden har inverkan på och reglerar även religiöst motiverat agerande. För individuellt och kollektivt hot och tvång i religionsfrihetens namn finns inget utrymme i svensk lagstiftning. Religionsfriheten är således inte villkorslös och utan begränsningar. För att skapa en rättssäker helhet och en konsekvent färdriktning behöver Sverige en ny och vidareutvecklad religionspolitisk agenda. För detta ändamål skissades i denna skrift ett 30-tal reformförslag.
I Sverige ska ska religioner behandlas principiellt likvärdigt, dock med ett begränsat antal angivna företräden för karaktäristiska normer och särdrag som speglar västerländsk kristen tradition. Enligt den principen ska också ett antal definierade religiösa uttryck och tillämpningar inte få fritt utrymme i Sverige.
En tanke på “1 Religionspolitik – ett nytt sakpolitiskt område”