
Tiden går. Partiet Nyans har nu sin första partiledarstrid. Och nyligen skrev Martin Irving rapporten som han själv är medförfattare till.
Mattias Irving är medförfattare till European Islamophobia Report 2021. Han kommenterar den på Sydsvenskan debatt. Där anför han bl a ”att muslimer som står upp för religionsfriheten [i Sverige] finner sig alltför ofta isolerade och misstänkliggjorda”. (Om rapporten granskat just den saken framgår inte.)
Stora delar av den muslimska diasporan i Sverige väljer att leva och verka avskilt inom egna etniska kulturella och religiösa enklaver. Det signalerar inte någon som helst vilja till inkorporering i det svenska samhällets normer – inte heller någon tydlig acceptans av svensk lagstiftning.
I Sverige är individens rättigheter och skyldigheter överordnade kollektivet. I muslimska enklaver där tradition och religiös utövning dominerar trumfar kollektivet individen.
Det är dags nu att justera religionsfrihetens juridiska status i Sverige. Den ska kompletteras med tydligt definierade rättigheter och med förutsägbara, rättssäkra preciserade begränsningar.
De inskränkningar och lagändringar, varav fem listas nedan, har inte udden riktad mot de muslimer som Mats Irving beskriver som ”isolerade försvarare av religionsfriheten”. Udden riktas mot de opinionsbildare som verkar för påtvingade religiösa traditioner, för egna moralpoliser och för politiskt islam som ytterst förespråkar sharialagar.
Sverige är en (sekulär) demokratisk rättsstat. Den svenska rättsordningen är en del i den nordiska grenen av kontinentaleuropeisk rätt. Och så ska det förbli.
Religionerna har de tre senaste decennierna tagit sig nya uttryck och platser de offentliga rummen.
Nu behövs en agenda för att rensa i statens religionspolitiska infrastruktur. I Sverige ska religionsfriheten värna utrymmet för olika livsåskådningar. Den västerländskt kristna tradition som nationen vilar på ska upprätthållas.
I Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som gäller som svensk lag, stipulerar artikel 9 “att enligt konventionen är inskränkningar i religions- och trosfriheten tillåtna under förutsättning att de är föreskrivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter”.
Sverige behöver en tydlig religionspolitisk kurs. Här är 4 reformer att börja med:
>Slopa alla offentliga bidrag till religiösa organisationer. Lägg ner Myndigheten för stöd till trossamfund.
>Dra tillbaka vigselrätten för alla samfund inklusive Svenska kyrkan.
>Stoppa nyetablering av konfessionella friskolor.
>Förbjud slöja på flickor under skolplikten (för jämställdhet mellan lönen och för att motverka konsseparerande social syskonkontroll).
Ulf Lönnberg, driver bloggen svenskreligionspolitiskdebatt,com