Text i läsvänlig layout – publicerad 21/9 -22
Blankröstaren Joel Halldorf har fel
Tre dagar före valet skrev Joel Halldorf, professor i teologi, EHS, på Sändaren debatt 7ds: “Överväg att trösta blankt!.”
Joel Halldorf primära målgrupp tycks vara individer med uttalad kristen hemvist vars grundläggande identitet måhända främst är kristen medborgare utan partipolitiskt medlemskap.
I den demokratiska rättsstaten har alla lika rösträtt i allmänna val inför varje mandatperiod. Och alla röster påverkar allas vår framtid.
Halldorf beskriver korrekt röstningsmomentet som formativt i det att de flesta medborgare påtar sig det moraliska ansvaret att påverka framtiden och även utkräva politiskt ansvar.
Hans anmärkningsvärda blankröstningsuppmaning undergräver dock underlaget för politikens legitimitet. Röstskolk och blankröstning dränerar det legitima underlaget för såväl regering som för en nödvändig opposition. Att försvaga underlaget för riksdagens sammansättning är att vända demokratin och rättsstaten ryggen.
I allmänna val röstar medborgaren på det parti som ligger hen närmast. Det utvalda partiets ståndpunkter delas sällan fullt ut av väljaren – oavsett religiös hemvist eller ingen alls. Varje väljare gör alltid någon form av acceptabel kompromiss för att ta sitt samhällsansvar och påverka politik och samhällsutveckling (och religionens plats i samhället?) i önskad riktning.
I lägen då individen inte kan kompromissa rekommenderar Halldorf blankröstning. Halldorf skriver: “Inte minst eftersom vi har ett behov av att rättfärdiga vårt val, om så bara för oss själva”. Ett mer konstruktivt alternativ, trots/tack vare religiös identitet, är att engagera sig i någon politisk påtryckargrupp eller inventera bland de otaliga partier som är registrerade utan att (hittills) komma in i riksdagen.
Blankröstning är och förblir en dålig sista utväg.
Även för att stilla sitt samvetet för ansvarstagande också för det civila samhällets villkor och ytterst också för religionsfrihetens status och lika skydd för alla medborgare.
Tiden före valet präglades denna gång av frågor om villkor för bidrag till religiösa samfund, omvändelseterapi för homosexuella, lagligt tvingande demokratikriterier, socialtjänstens rättigheter gentemot dysfunktionella familjer m m. Då reagerade vissa medborgare med uttalad kristen identitet i det offentliga samtalet – även långt in i valrörelsen.
Det är en politisk ironi att just inför årets val ställde det nybildade muslimska partiet Nyans upp. Religiöst politiska agendor har således redan tagit plats i det offentliga samtalet.
Att hålla rågången mellan religion och politik är ytterst ett partipolitiskt vägval ovh ansvar. Blankröstning får i den kontexten är förödande konsekvenser över tid; ty Nyans söker politisk makt att kunna förbjuda koranbränning, öppna för fler böneutrop, införa en ny brottsrubricering mot islamistfobi och upphöja arabiska till minoritetsspråk.
För att Sverige framgent ska vila på västerländsk kristen tradition som tjänat och tjänar oss väl är blankröstning fel väg framåt.
Ulf Lönnberg
Svensk religionspolitisk debatt 