Vi behöver inblick i moskéerna

Under radarn har några skribenter diskuterat om och hur radikala röster tagit sig plats i det offentliga samtalet om olika islamska inriktningars påverkan och inrikting i Sverige.

Den 8/2 skrev Imam Kashif Virk, Islams Ahmadiyya församling, en debattartikeln Är det bättre om radikalare röster ges utrymme? Den artikel handlar om Claphams senaste rapport ”Islamska värderingar kontra västerländska värderingar”.

Med anledning av det ställde jag ställt fyra frågor till Kashif Virk under rubriken Vad är ”autentisk islam”? (25 febr).

I mitt debatthäfte Utan religionsfrihetens rättigheter och begränsningar ingen demokrati (Jan 2020) föreslog jag 33 politiska reformer för att stävja olika påtryckningar, utmaningar och hot från religiösa aktörer. Bland de förslagen finns bl a insyn i moskéerna, stopp för utländsk finansiering av moskéer, skärpt kontroll av friskolor, nej till institutionrerade böneutrop, nej till slöja i skolan mm.

Men redan den 5 aug 2016 skrev Kashif Virk i en debattartikel: ”Vi måste låta samhällets representanter få inblick i vad som pågår inuti våra moskéer.” Det ser jag som en intressant öppning men för de flesta gick den propån under radarn.

Kashif Virk skrek då också:

”Jag välkomnar även en liknande utbildning i Sverige, där imamer från olika inriktningar får möjlighet att träffa varandra (vilket inte sker så ofta) samt lära sig det svenska språket och de nu så omtalade ”svenska värderingarna”.

Mohamed Omar skrev den 13 feb 2018 en debattartikel under rubriken ”Ja, det är nyttigt att skaffa kunskap om islam.” Som sakupplysning skriver Mohamed Omar att Ahmadiyyasamfundet är litet, det uppstod i Indien på 1800-talet och Ahmadierna tror på en ny profet. Mohamed Omar förutsätter:

”Om man skulle fråga riktiga företrädare för islams mittfåra, så skulle de säga att Virk har missförstått islam och behöver läsa på. Om de var snälla. Om de var elaka skulle de säga att Virk är en avfälling som borde avrättas i enlighet med profeten Muhammeds bud: ”Döda den som byter religion”. Ahmadierna får inte ens besöka Mecka eftersom de inte räknas som muslimer.”

Mohamed Omar avslutar sin artikel:

”Med detta sagt, jag håller ändå med Virk om att kunskap om islam är nyttigt. Kunskap behövs för att bättre förstå hur fortsatt islamisering kommer att förändra vårt land.”

Ovan refererande inlägg har också att ta sin plats i det offentliga samtalet. Den största bristen är dock att det saknas politiskt engagemang och programarbete för att – inom ramen för FNs religionsfrihet och åsiktsfrihet – förtydliga religionsfrihetens rättigheter och utarbeta preciserade begränsningar.

Ulf Lönnberg