Svenska missionsrådet och den svenska religionspolitiken

– Att utmåla en minoritet som farlig är det mest klassiska greppet för religiös förföljelse, säger Kristina Patring på Svenska missionsrådet

Ulf Lönnberg kommenterar (finns också på IFRÅGASÄTT):

Nej men jag delar Patrings motstånd mot lättköpta inskränkningar i religionsfriheten. Men hon ser inga legala brister i vår religionsfrihet. Patring tycks inte heller acceptera några inskränkningar i religionsfriheten som FNs mänskliga rättigheter ger oss utrymme för.

I en sekulär demokratisk rättsstat ska det religiösa landskapet vara en skyddad infrastruktur för alla människors filosofiska och existentiella orientering. Att inte ta ställning FÖR vissa frihetliga religiösa traditioner och MOT religiöst kollektivistisk styrning över människor – oavsett religiös tillhörighet eller ingen alls – är en sekulär politisk underlåtenhet som vi nu betalar ett högt pris för.

Alla partier bör ägna sig åt viss självrannsakan.

Sveriges missionsråds signal tycks vara att vi, oavsett religionsinriktning eller ingen allas, ska vända politiken ryggen och låta religiösa motsättningar triggas i urkundsbaserade teologiska expantionsutopier från en svunnen geopolitisk värld.

Politisk islam ska stävjas politiskt. Vi ska slå vakt om människors fria existentiella orientering och vi ska använda politiken för det. Att låta religiösa normer etableras fritt utan hänsyn till dess praktiska konsekvenser i samhället hör inte hemma i den sekulära demokratiska rättsstaten.

Sverige ska byggas vidare på den västerländska kristna tradition som tjänar oss väl. Ingen demokrati tjänar på att religiösa opinionsbildare vänder religionspolitiska och allmänpolitiska spörsmål ryggen.