Joel Halldorf granskar i Axess konsekvenserna av kyrkornas centralism och klerikalast i pandemitid och i dess kölvatten (Svagare i tron Axess nr 5/2021).
Hans fokus är kyrkors interna beredskap när drastiska skeden förändrar mycket av de verkliga och/eller invanda handlingsmönstren.
I en träffsäker passus riktar han udden mot kyrkors organisation som – i ett annat samhällsperspektiv – skulle kunna riktas lika nålvasst mot andra idéburna organisationer och t o m delvis mot de politiska partier som inte är särskilt beroende av sina medlemmar som nödvändiga finansiärer. Han skriver:
Men detta [konsekvenser och utmaningar som följd av pandemi och kris] kräver en kultur där varje församling anses myndig att forma sin verksamhet och varje medlem känner att hon inte bara är brukare och konsument av gudstjänster, utan bärare av kyrkans liv. Det här toppstyrda organisationer inte utrymme för. Däremot kan man notera att kyrkornas – särskilt Svenska kyrkans – byråkratiska maskiner malt på som vanligt, vilket fått en att undra om det alls behövs lekfolk och gudstjänstbesökare för att organisationens hjul ska snurra?”
Relevant i alltför många idéburna organisationer.
Ulf Lönnberg
driver bloggen SvenskReligionspolitiskDebatt.com
Svensk religionspolitisk debatt 