I en Dagenintervju (26ds) säger Aron Emilsson, Sverigedemokraternas kulturpolitiske talesperson och ledare för partiets kyrkopolitik, att han vill formera ett block för att samla de konservativa krafterna inför kyrkovalet och omsider på kyrkomötet. Han menar att det finns underlag i grupperingar som kan och vill arbeta för att Svenska kyrkan verkar i en mer klassisk kristen religiös riktning.
Aron Emilsson mörkar dock motiven bakom SD:s principiella vägval att engagera partiet i en religiös rörelses interna arbete. Han säger heller inget om vad SD tycker om den partiella skilsmässan mellan staten och Svenska kyrkan sedan år 2000. Vill SD fullfölja skilsmässan och skrota Lagen om Svenska kyrkan (SFS 1998:1591)? Eller verkar SD för ännu närmare band mellan staten och Svenska kyrkan?
Sveriges religiösa landskap har omdanats sedan mer än 20 år och många med religiös-islamsk tillhörighet har ingen tradition av att hålla politik och religion politiskt och rättsligt åtskilda. Politisk islam verkar för normer och traditioner på en annan rättsordning än den vi tillämpar i Sverige. För politisk islam ska statens/territoriets rättskällor vila på Koranen.
Svenska kyrkan, Socialdemokraterna och S:s sidoorganisation Tro och Solidaritet verkar för att bereda muslimska grupperingar plattformar och mandat i det svenska civilsamhället och i politiken.
Måhända ser sig SD som en sekulär motkraft mot muslimska (och kristna krafter?) politiska aktörer i övertygelsen om att SD ska lyckas hålla rågången mellan politik och religion i sin vaga kyrkopolitik.
Med Aron Emilssons utspel om starkare partiengagemang inom Svenska kyrkan undergrävs Sverigedemokraternas trovärdighet som motkraft mot politiska krav i religionens och religionsfrihetens namn.
Gärna mer klassisk Kristendom i Svenska kyrkan men utan kyrkans dubbla ledarskap med politiska och religiösa parhästar.
Ulf Lönnberg
driver bloggen www.svenskreligionspolitiskdebatt.com
Svensk religionspolitisk debatt 