I
Den danska regeringen har under hösten 2020 lagt ett lagförslag om att alla predikningar som hålls på andra språk än danska ska översättas och offentliggöras. (Kristeligt Dagblad, DK, 18/11-20) 1)
Det ska gälla all predikan utan undantag – såväl minoritetsspråken färöiska, grönländska och tyska som alla andra språk från arabiska till svenska.
Den socialdemokratiska statsministern Mette Frederiksen gör inga undantag för någon trosinriktning.
Det skulle förvisso, kunna drabba majoriteten av muslimer och imamer som inte alls sympatiserar med våldsbejakande extremism. Mette Bock, tidigare kirkeminister, spekulerar i att med den nya lagen får alla muslimer klä skott för vad en minoritet muslimer ägnar sig åt.
Det ska bli intressant att följa danskarns resoluta kontrollförslag av vad som torgförs i religiösa byggnader.
II
I svenskt perspektiv utgår vi från att grundlagsfäst yttrande- och tankefrihet gäller alla och envar. Vi utgår också från det faktum att det inte ger kyrkliga ledare, imamer och religiösa frontfigurer rätt att i religionsfrihetens namn kräva att religiösa normer och traditioner följs av de som inte vill, att uppvigla till samhällsomstörtning eller att med hot om våld tvinga menigheten till underkastelse. I ett svenskt perspektiv är det logiskt att eftersräva en förutsägbar och rättssäker lag för alla, en generell lagstiftning liknande den som nu föreslås i Danmark.
Religiösa fundamentalister och våldsbejakande, kriminella ledare som påtvingar omgivningen egna sociala regler och straffskalor måste motarbetas opinionsmässigt, stävjas politiskt och beivras av rättsvårdande myndigheter. De politiska ledarna och civilsamhällets företrädare har att agera målmedvetet, proaktivt och resolut.
III
Svensk lag gäller alla som vistas, bor och verkar här. Visar sig nu gällande lagstiftning vara otillräcklig ska berörda lagar förtydligas och skärpas. Nu behövs särskilt fokus på att försvara religionsfrihetens rättigheter och att identifiera och lagstifta om nya preciserade begränsningar i religionsfriheten inom ramarna för FN:s mänskliga rättigheter.
Vissa samfund håller sig mer isolerade än andra. I en moské framförs mycket på åhörarnas/deltagarnas hemspråk. De utgör slutna miljöer gentemot omvärlden. Hierarkin främjar där den självrådige ledarens tolkningsföreträde med exempelvis opinionsbildning för sharialagar och propaganda och uppvigling för våldsbejakande, utomparlamentariska aktioner.
När torgfört hot och tvång till enskilda eller grupper att följa ledares agenda uttalats kan och ska rättsliga åtgärder komma i fråga. En väg framåt för rättssamhället är en ny form av ”ansvarig förkunnare” enligt modellen ”ansvarig utgivare” som sedan länge gagnar oss inom publicistverksamhet och massmedia och i den offentliga debatten.
Trossamfund och församlingar ska således på respektive nivå åläggas att utse en person som ”Trossamfundets/Församlingens ansvarige förkunnare” (vilken kan vara imamen, pastorn, rabbinen eller annan person). I den funktionen ska personen ha ett eget juridiskt preciserat ansvar inför lagen – vid sidan om det personliga verksamhetsansvaret på respektive nivå.
Församlingens /trossamfundets ”ansvarige förkunnare” kan ställas till svars för vad som sägs och torgförs i moskén och av trossamfundets eventuella officiella representanter, ngt jag förordat för flera år sedan.
Här bör Lagen om trossamfund (SFS 1998: 1591) omarbetas och kompletteras. Den lagen tillkom den 1 januari 2000 då Svenska kyrkan partiellt skildes från staten.
Bevakning av ett trossamfunds budskap och verksamhet måste ske med minsta möjliga störningar och med säkerställda lagliga garantier för samfundsmedlemmarnas rättssäkerhet.
I preventivt syfte skulle det öka vaksamheten mot uppvigling och samhällsomstörtande aktivism. Det skulle markera trossamfundens handlingsutrymme för praktisk tillämpning i Sverige.
> Utred och omarbeta Lagen om trossamfund (SFS 1998: 1591) enl ovan framförda förslag om Ansvarig förkunnare och analysera i det arbetet det danska förslaget om att predikningar skall översättas och finnas publikt på landets språk för offentlig granskning.
Ulf Lönnberg, Bloggen Svenskreligionspolitiskdebatt.se