I
Det internationella arbetet för mänskliga rättigheter tar sin utgångspunkt i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. De rättigheter som inryms i förklaringen har senare förts in och vidareut-vecklats i ett antal konventioner som är bindande för de anslutna staterna. En stor majoritet av världens länder har anslutit sig till konventionerna. Tillsammans utgör de ett universellt ramverk för arbetet med de mänskliga rättigheterna.
Det finns anledning att i politiska sammanhang påminna om FN:s skrivningar i olika konventioner. När det gäller religionsfrihet i praktisk tillämpning har UNESCO, som nämnts, aviserat avvikande meningar. I nästa kapitel beskrivs dessa avvikande ståndpunkter som flera stater ställt bakom i Kairodeklarationen.
II
Följande konventionstexter berör vår diskussion om religionsfrihetens status nu och i vårt framtida Sverige och i världen.
FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter eller Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR).
Artikel 18:
”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning efter eget val och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, andaktsutövning eller undervisning.”
Artikel 27:
”I de stater där det finns etniska, religiösa eller språk-liga minoriteter, skall de som tillhör sådana minoriteter inte förvägras rätten att i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, bekänna sig till och utöva sin egen religion och använda sitt eget språk.”
Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESCR)
Artikel 2.2:
”Konventionsstaterna åtar sig att garantera att rättigheterna i denna konvention utövas utan diskriminering av något slag på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, egendom, börd eller ställning i övrigt.”
FN:s Flyktingkonvention
Artikel 3 – Förbud mot skiljaktig behandling
De fördragsslutande staterna skola tillämpa bestämmelserna i denna konvention på flyktingar utan åtskillnad med hänsyn till deras ras, religion eller ursprungsland.
Artikel 4 – Religion
De fördragsslutande staterna skola tillerkänna flyktingar, som befinna sig inom deras territorier, en behandling som ifråga om flyktingarnas frihet att utöva sin religion och frihet att bestämma över sina barns religiösa uppfostran är minst lika förmånlig som den behandling, vilken tillkommer de egna medborgarna.
III
Två artiklar som det alltför sällan refereras till
Artikel 2 – Allmänna skyldigheter
Varje flykting har gentemot det land, varest han befinner sig, skyldigheter främst innebärande, att han skall ställa sig till efterrättelse gällande lagar och föreskrifter ävensom anstalter, som vidtagas för upprätthållande av den allmänna ordningen.
Artikel 34 – Naturalisation
Fördragsslutande stat skall så mycket som möjligt underlätta flyktingarnas införlivande med samhället och deras naturalisation. Särskilt skall fördragsslutande stat bemöda sig om att påskynda naturalisationsförfarandet och att så mycket som möjligt nedbringa avgifterna och kostnaderna för detta.
IV
Utdrag ur Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Artikel 9 – Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet
-1 Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion el-ler tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.
-2 Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
V
Utdrag ur Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
Artikel 10 – Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet
Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller övertygelse och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller övertygelse genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer. (Begränsningar måste respektera artikel 9.2 i Europakonventionen.)
VI
Lika ”värde” – ”värdighet”
Vid sidan av huvudtemat i denna skrift passar jag på att referera till signaturen ”JL” som i Nerikes Allehanda1 har kommenterat den svenska översättningen av texten i FN:s mänskliga rättigheter. Insändarskribenten ”JL” ger en hint om språkbruk och ordens olika valörer. I religionsfrihetens rättigheter synes mig alla religionsutövares ”värdighet” vara det skyddsvärda oavsett individens religiösa tillhörighet eller agnostiska eller ateistiska övertygelse.
Ingen religion eller trosuppfattning ska i den sekulära rättsstaten ges ett större värde än någon annan. Men människor ska garanteras samma värdighet oavsett sina personliga tankemodeller.
I den engelska texten (FN:s mänskliga rättigheter) står det ”All human beings are born free and equal in dignity and rights”, i den tyska versionen står det ”Alle Menschen sind frei und gleich an Würde und Rechten geboren.”
Signaturen ”JL” konstaterar:
”Den engelska (dignity) och tyska versionen (Würde) talar om vad som på svenska blir värdighet och för tankarna till respekt för alla människors värdighet, medan den svenska versionen (lika i värde) för tankarna till jämlikhet. Översättningen från franska av motsvarande ”brotherhood” och ”Brüderlichkeit” med ”gemenskap” är inte heller korrekt.”
Svensk religionspolitisk debatt 