Religionsfriheten och vårt kristna kulturarv

3 Religionsfrihet och kulturarv i morgondagens Sverige

(avd 3 – uppdaterad Uppdaterad text 27/11)

I
Sverige ska vi i den västerländskt kristna traditionen försvara trossamfunds och individers religiösa rättigheter och avvärja religiöst maktmissbruk i religionsfrihetens namn. Nu och för framtiden krävs en samlad politik om religionernas plats i Sverige. En ny religionspolitik som klargör religionsfrihetens rättigheter och anger nya preciserade begränsningar.

Lagar kan i Sverige inte instiftas utanför parlamentet; religiöst, filosofiskt och ideologiskt grundade normer tillämpas inom ramen för vår rättsordning.

o Sverige ska alltjämt och framgent vila på – och byggas vidare på – den västerländskt kristna traditionen.

o Religionsfrihetens rättigheter och begränsningar måste ständigt försvars och upprätthållas.

o Religiösa ledare och politiska aktörer som verkar för en annan rättsordning ska bemötas med politiska argument.

II
Sverige ska vårda och upprätthålla sina historiskt kristna avtryck. Några av dessa är lagfästa. De är en viktig del i vårt kulturarv:
• Enligt grundlagen måste statschefen (i vårt fall kungen) alltid vara av den ”rena evangeliska läran” så som den kommer till uttryck i den Augsburgska bekännelsen från 1530. Det gäller inte kungafamiljen i övrigt.
• Sverige har 13 helgdagar på kristen grund och två sekulära helgdagar: första maj sedan 1939 och Sveriges nationaldag sedan 2005.
• I skolans läroplan stipuleras att skolan ska arbeta ”i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Det ska ske ”genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.”
• Alla helgdagar inklusive söndagarna är kyrkliga helgdagar med ursprung i kristendomen. Det gäller också övriga helgdagar med undantag för midsommardagen (som nu också firas som som Johannes Döparens födelsedag).

III
Sveriges religösa landskap är under starkt omvandlingstryck, och accelererande grad sedan 2015. Samhället, som är större än staten, är under ständig förändring.

Kunskap och influenser rör sig över nationsgränser med olika intensitet. Normer och traditioner är inte och ska inte vara statiska. Historien har lärt oss att oproblematiserad nationell göder fördomar och hämmar utvecklingen.

IV
Sverige garanteras olika religioner – gamla eller nya som förs hit eller uppstår här – att över tid kunna samexistera med vår kultur och våra kulturella traditioner.

Ingen individ kan förvänta sig att i offentliga rum helt slippa att möta religiösa uttryck och symboler.

o Den kontraproduktiva eftergiftspolitiken i religionsfrihetens namn mot teokratiska strömningar och politisk islam måste upphöra.

o Det behövs träffsäker lagstiftning som främjar den västerländskt kristen tradition. Sådan ansvarsfull lagstiftning ska inverka i minsta möjliga grad på andra religioners traditioner.

V
Kunskap, förståelse och acceptans för rättssäker religionsfrihet med tydliga rättigheter och preciserade begränsningar har hittills inte gagnats av offentliga verksamhets- och projektbidrag. Tvärtom har sådan kommunal och statlig finansiering kunnat nyttas för missbruk och även av bidragsmottagares bedrägliga ändamålsbeskrivningar som skapat juridiska tolkningssvårigheter. Senaste statliga utredning av inriktningen för Myndigheten för stöd till trossamfund lagts åt sidan av regeringen september 2022. (Se vidare i särskilt kapitel)