I
Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder men vårt religionspolitiska landskapet inte statiskt.
De senaste decennierna har Sveriges förändrats och nu utmanas vår religionsfrihet av aktörer som vill tillämpa Koranens rättsskipning parallellt med gällande rätts-system. Det är nu nödvändigt att stärka religionsfrihe-tens rättigheter ytterligare och samtidigt lagstadga om preciserade begränsningar i religionsfriheten.
Religiöst förtryck strider mot våra normer och lagar. Våra rättsvårdande myndigheters plikt är att tillsam-mans med det civila samhället upprätthålla svenska lagars efterlevnad. Vi ska kväsa de politiska och reli-giösa rörelser som strategiskt missbrukar och övertol-kar vår religionsfrihet för att omdana vår rättsordning i teokratisk riktning. Religiösa ledare och opinionsbilda-re som vill etablera politisk islam i Sverige ska bemötas i offentliga politiska samtal.
II
Sedan 1948 har synen på mänskliga rättigheters praktis-ka tillämpning (och religionsfriheten) genomgått för-ändringar på olika sätt i olika länder. I Kairodeklaratio-nen 1999 reserverade sig ett antal asiatiska stater mot vissa delar i FN:s konventioner.
I Koranen är blasfemi straffbart. I teokratiska, muslim-ska regimer går det därmed inte att i ett offentligt sam-tal ifrågasätta lagen eller föreslå rättsliga reformer. Un-der sådana regimer kan heller ingen religionspolitisk debatt föras. Ingen kan där ifrågasätta eller kritisera lä-ran som sådan, inte heller de politiska och religiösa le-darnas tolkningar av de religiösa urkunderna.
Många av de människor som har flytt eller flyttat från de stater som undertecknat Kairodeklarationen, har gjort ett livsavgörande vägval för att komma bort från det religiöst-politiska förtrycket. Med vår – här i Sveri-ge – svaga tillämpning av religionsfrihetens rättigheter och legala begränsningar, utsätts många nyanlända, inte sällan av sina egna landsmän, för liknande förtryck i Sverige som det som de ville lämna bakom sig.
III
Att påstå sig agera i sin religions namn gör ingen skill-nad: opinionsbildning för och krav på parallell rättstil-lämpning – eller annan rättsskipning – är per definition i den demokratiska rättsstaten att agera politiskt.
Ingen religiöst bokstavstrogen, rättsligt verkande ur-kundstillämpning ryms inom vår religionsfrihet.
Lagar må vara inspirerade av religiösa urkunder men ingen sådan textmassa kan i vårt land och av egen kraft upphöjas till lagtext. Riksdagen är Sveriges lagstiftande församling. Vi ska vara öppna för politisk opinionsbild-ning och bemöta eller anamma ståndpunkter efter ideo-logiska, politiska och sakliga överväganden.
Försåtlig religiös propaganda och påverkan för att för-ändra vår rättsordning med teokratiska förtecken är per definition aldrig något annat än politiskt aktivism för att omdana vårt rättssystem med konsekvenserna att vår demokrati skulle undermineras.
Imamer som agerar politiskt ska bemötas politiskt. Ima-mer som är en fara för Sveriges säkerhet ska som andra hotfulla och våldsbejakande aktörer lagföras.
IV
Att studera bibelvetenskap benämnas som biblisk exe-getik. Studier och forskning i islam och islamologi vid Lunds universitet sägs ha lett fram religionsbeteendeve-tenskap, som också beskrivs som religionsfilosofi eller en exegetisk undersökning av islam och Koranen. Så-dana exegetiska/teologiska/islamologiska spörsmål ana-lyseras och kartläggs inom forskningen.
Religiösa/politiskt konfessionella kraftmätningar ska ske på ´religiösa arenor´.
Politiska, sociala, juridiska och andra sakpolitiska re-formkrav – om än inspirerade av en religions urkunder och normer – ska i rättsstaten behandlas i politiska demokratiska processer och beslutas inom religionsfri-hetens rättigheter och begränsningar.
o Ingen religiöst bokstavstrogen urkundstillämpning kan hos oss ha eller få rättsligt verkan utan riksdagsbes-lut inom ramen för FN:s och EU:s konventioner om de mänskliga rättigheterna – med de eventuella begränsni-ngar som anges i svensk lag.
Svensk religionspolitisk debatt 