Lagen om trossamfund

I

När Svenska kyrkan partiellt skildes från staten den 1 ja-nuari 2000 tillkom Lagen om trossamfund (SFS 1998: 1591).

I den fastställs hur andra svenska trossamfund än Svenska kyrkan kan registreras eller avregistreras, samt vilka rät-tigheter och skyldigheter registrerade trossamfund (inberäknat Svenska kyrkan) har.

I lagen om trossamfund definieras trossamfund som ”en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst”.

Ett sådant samfund kan ansöka om att bli registrerat. Registrering är inte nödvändig för samfundets möjligheter att utöva sin tro (religionsfriheten regleras inte i lagen om trossamfund, som i stället hänvisar till regeringsformen och Europakonventionen) men registreringen ger samfundet bl a status som juridisk person med möjlighet att företräda sina medlemmar.

Trossamfundet kan tidigare ha varit en ideell förening, men däremot kan aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser inte registreras som trossamfund.

För registrering fordras att trossamfundet har ”stadgar där det finns bestämmelser om trossamfundets ändamål och om hur det fattas beslut i trossamfundets angelägenheter” och ”en styrelse eller motsvarande organ”, och att dess namn inte kan sammanblandas med andra registrerade trossamfund.

Ett registrerat trossamfund kan avregistreras på egen begäran, och också under vissa omständigheter träda i likvi-dation efter beslut av registreringsmyndigheten som i dessa fall är Kammarkollegiet.

II

Lagen anger i övrigt inget om trossamfunds skyldigheter. I översynens av regelverket för Myndigheten för stöd till trossamfund finns däremot förslag om skärpta krav på bidragsberättigade trossamfund. Mer om det i kapitel 13.

III

Religiös aktivitet som går utanför religiös, normativ och existentiell samhällsanalys och trossamfundets själavård får inte fritt flöda under rättssamhällets radar. Men bevakning av ett trossamfunds budskap och verksamhet måste ske med minsta möjliga störningar och med säkerställda lagliga garantier för samfundsmedlemmarnas rättssäkerhet.

Rättsvårdande myndigheters uppmärksamhet är påkallad när samhällsomvälvande påverkan av lagars avsedda tillämpning utmanas eller när religiöst påtvingande normer inte stävjas. Vi ser muslimska ”självutsedda religiösa poliser” som kontrollerar den egna gruppens religiösa kläd-koder och som begränsar unga kvinnors umgänge m m. Fundamentalister och extremister som påtvingar sina om-givning egna regler får inte lämnas utan motårtgärder.

Vi ska försvara våra rättigheter och skyldigheter med gällande lagstiftning och i de fall det behövs genom reformerade eller nya lagar.

IV

I en moské framförs mycket på åhörarnas/deltagarnas

hemspråk. Det är i praktiken en mot omvärlden sluten miljö. Hierarkin främjar där den självrådige ledarens tolkningsföreträde, visioner och politiska utspel om exempel-vis införande av sharialagar

Det är först när någon uttalat/torgfört hot, tvång eller begått lagstridiga gärningar som rättsliga åtgärder kan kom-ma i fråga.

En väg fraamåt för rättssamhället, kan vara att skapa en ny form av ”ansvarig utgivare” enligt den modell som sedan länge gagnar oss inom massmedia och offentlig debatt.

Församlingen/föreningen/samfundet ska tvingas utse en ansvarig person som ”Trossamfundets ansvarige förkun-nare”. Den personen ska ha ett eget juridiskt preciserat ansvar inför lagen – vid sidan om ledarens/pastorns/ima-mens personliga ansvar. Trossamfundets ansvarige för-kunnare kan ställas till svars för vad ledaren säger inne i moskén och som trossamfundets representat i det offenliga. I preventivt syfte skulle det öka vaksamheten mot uppvigling och samhällsomstörtande aktivism.

Samtidigt skulle ansvarsfördelningen inom trossamfundet vidgas. Måhända skulle det stimulera till intern debatt internt i trossamfundet om och hur urkunderna ska tolkas och tillämpas här och nu i Sverige – i den sekulära, demokratiska rättsstat som trossamfundet har valt att etablera sig i.

V

Lagen om trossamfund föreslås således kompletteras med ett krav på registrerade trossamfund att utse en Tros-samfundets ansvarige förkunnare. Lagen skulle träffa alla samfund oavsett religiös tillhörighet.

Beträffande Svenska kyrkan bör första prioritet vara att Lagen om Svenska kyrkan avskaffas och att kravet på Svenska kyrkan om Trossamfundets ansvarige förkunnare tar vid därefter.