I
Politiker och makthavare har i alla tider politiserat kultu-ren och religionen för sina syften. Lagen om Svenska kyrkan antogs år 2000 inför den partiella skilsmässan mellan staten och Svenska kyrkan. Den lagen säkrar den politiska/statliga överrocken.
Inom Svenska kyrkan finns ett stort antal nomineringsgrupper i församlingar, stift och kyrkomöte med egna kandidater i kyrkovalen. Inför kyrkovalet 2017 fanns 682 nomineringsgrupper registrerade till Svenska kyrkans oli-ka beslutsnivåer.
II
För att särskilja kyrkans förtroendevalda från partipolitikerna i riksdag, landsting, region och kommun har man skapat termen ”nomineringsgrupp”. Definitionsmäs-sigt handlar det om kyrkopolitiska grupper (”partier”) som med egna program lockar väljarna att rösta på dem till Svenska kyrkans beslutsnivåer.
Den språkliga åtskillnaden från politiken avhåller emellertid inte de politiska partierna från missriktad politisk inblandning i Svenska kyrkans angelägenheter.
Svenska kyrkans numerär, cirka 5,2 miljoner personer, lockar partipolitikerna med sin åtråvärda arena för ideolo-gisk opinionsbildning och en icke oviktig potential för stark närvaro i folkrörelserna och i valmanskåren. Utan särskilda förbehåll för kyrkans vilja att leva och verka i människors liv på egna meriter, proklamerar partierna istället hur Svenska kyrkan ska arbeta enligt deras no-mineringsgruppers (”partipolitiska”) program.
Tre partier ställde upp i kyrkovalet 2017 under det egna partinamnet. Övriga riksdagspartier låter sina partimedlemmar lanseras av olika nomineringsgrupper med mer eller mindre stark koppling till resp moderparti. Som individ och medlem i Svenska kyrkan kan kyrkans medlemmara söka att bli nominerad av den nominerings-grupp vars program de själva sympatiserar med.
III
Inför kyrkovalet 2017 meddelade Stefan Löfven att Socialdemokraterna kommer att fortsätta att ställa upp i kyrkovalen även 2017 och framåt. Han sade att ”vi vill ha en modern folkkyrka som utstrålar framtidstro, kyrkan är en viktig kulturbärare, inte minst genom kyrkobyggnaderna – vi socialdemokrater anser att den öppna folkkyrkan ska vila på samma värden som den svenska modellen – solidaritet, öppenhet mot omvärlden.” (SvD 31/8 17)
Centerns ordförande Annie Lööf meddelade ”att partiet varit drivande i att kvinnor har fått rätt att prästvigas, att samkönade par har rätt att vigas i kyrkan och att 16-åringar får rösta i kyrkovalet, det är tre stora och viktiga frågor där vi som nomineringsgrupp har haft ett stort inflytande.” (Kyrkans Tidning 4/7 17)
Sverigedemokraterna satsade inför kyrkovalet 2017 stort och med fler kandidater än tidigare i kyrkovalet. Partiets programförklaring syftar till, med SD:s egen beskrivning, att bryta det ”vänsterliberala maktmonopolet” som inte kan göra klara val mellan Jesus och Mohammed och som inte värnar tro och tradition och svensk folksjäl. (Metro 2 sept 17)
IV
Det står varje trossamfund fritt – enligt Lagen om trossamfund – att organisera sina nomineringsprocesser inom ramen för demokratiskt vedertagna kriterier.
Kyrkomötet äger således rätten att fastställa om och hur särskilt godkända nomineringsgrupper ska utses inför kyrkovalen – eller att avskaffa nomineringsgrupperna.
De politiker som låtits sig inväljas på sitt partis mandat utmärker sig särskilt. Deras respektive partipolitiska pro-gram anger inga tydliga religionspolitiska mål än vad övriga partier gör.
Sedan kyrkovalet 2017 sitter i Kyrkomötet 76 socialdemokrater med gruppledaren Jesper Eneroth, 34 centerpar-tister med gruppledare Niklas Larsson och 24 sverige-demokrater med gruppledare Aron Emilsson. Dessa ledamöter kan antas ha särskild religionspolitisk kompetens och vara väl insatta i deras resp partis ståndpunkter om den sekulära demokratiska rättsstatens fundament. De hörs alltför sällan i debatten.
I ett av världens mest sekulariserade länder är tre riksdagspartier således tätt kopplade till trossamfundet Svenska Kyrkan som med särlagstiftning binds till kravet att ”vara evangelisk-luthersk, demokratiskt uppbyggd och att den ska bedriva en rikstäckande verksamhet.”
V
Vid de allmänna valen 2022 är det troligt att vi får in nå-gon form av ”muslimskt parti” i någon av våra kommuner, regioner eller i Riksdagen. Det gäller också nästa Kyrkoval genom någon ny antagen nomineringsgrupp eller i samarbete med någon av de etablerade nominerings-grupperna med ett eller fler politiska partiers goda minne.
VI
Varken de ”muslimskt partibildningarna” Jasin eller Ny-ans (kapitel 3) kan utifrån tillgänglig information på nätet påstås vara islamskt konfessionella. Men deras företrädare uttrycker stark koppling till sin tro och tradition.
Tomas Samuel som tidigare var imam i Kairo, och som flytt till Sverige, är idag en kristen apologet. Han säger:
– Det finns generellt tre typer av muslimer i Sverige. Den första gruppen vägrar låta sig demokratiseras i samhället och är exempelvis salafister. Den andra gruppen är ”vanliga samhällsmedborgare”, som främst bryr sig om jobb och familj, och lever i skuggan av systemet. Den tredje gruppen är ”demokratiska muslimer” som antingen vill le-va ut islam i ett demokratiskt samhälle eller vill låta islam vara ramen i det demokratiska samhället.
– Det innebär att det är samma system, men att muslimerna ändrar synen på systemet. De kan exempelvis säga: ”Vi står för rättvisa eftersom Koranen är rättvis”, förklarar Samuel. (Världen idag 15 sept 17)
VII
I denna kontext har kyrkopolitiker, partiledningarna för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokra-terna att ta sitt ansvar. Det har också övriga riksdagspar-tier, alla samfundsföreträdare, opinionsbildare, tankesmedjor och inte minst alla vi medborgare som försvarar vår religionsfrihet med dess rättigheter och begränsningar i vår sekulära, demokratiska rättsstat.
Religiösa kraftmätningar om svunna tiders religiösa, imperialistiska missionsuppdrag är ingen partipolitisk fråga. Det är emellertid inte endast en religionspolitisk fråga med vilka medel trossamfundne försöker övertyga och värva anhängare till sin tro. Det är i högre grad en fråga för rättsväsendet som som ska skydda mot hot och våld.
Trossamfunden har att granska sin nutida tolkning av missionsuppdraget i dagens demokrati – gentemot eller i samklang med andra religiösa riktningar.
Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokra-terna borde gå i bräschen och klippa banden med Svenska Kyrkan. Som första åtgärd kan de ta beslutet att inte ställa upp i nästa Kyrkoval 2021.
Samtliga riksdagspartier bör inför Riksdagsvalet 2022 redogöra för hur de förhåller sig till resterande band mel-lan staten och Svenska kyrkan.
Vilket parti går till val på att avskaffa Lagen om Svenska kyrkan?
Svensk religionspolitisk debatt 