Nej till religiöst anpassad lagstiftning

Ordförande i Islams Ahmadiyya Församling Waseem Zaffar vill införa en ny lag om hets mot religiösa grupper (GP-debatt 26 aug)..

En sådan lag skulle, dels förstärka den svenska kontraproduktiva identitetspolitiken, dels fjärma oss från den demokratiska, sekulära rättsstatens grundfundament. Den skulle ge nytt utrymme för de religiösa krafter som redan visar att de inte vill respektera vår religionsfrihet. En sådan lag skulle bereda plats för aktörer som vill omdana vår rättsstat och införa politisk islam och med teokrati och diktatur som yttersta mål.

Att bränna böcker som uttryck för sin politiska eller religiösa agenda påvisar helt visst en brist på argument och vilja till konstruktiva samtal. Att handlingen som sådan kan uppfattas som hets mot religiösa grupper motiverar inga nya förbudslagar. Enligt den nu gällande lagen om hets mot folkgrupp är det redan förbjudet ”att offentligt sprida uttalanden som hotar eller är nedsättande om en grupp av personer, med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning” (https://www.aklagare.se/ordlista/h/hets-mot-folkgrupp/ ).

Waseem Zaffar påstår att Koranen sedan 1400 år ger individen samma rätt att ifrågasätta som religionsfriheten i Sverige garanterar på individerna på vårt territorium. Han påstår t o m att det är tillåtet att protestera, ifrågasätta och debattera (hans religion) som man vill – ”men på ett konstruktivt och fredligt sätt”.

Faktum är att det flera muslimska stater är straffbart att kritisera Koranen och imamer. Flera av de islamska teokratierna har skrivit under men reserverat sig mot FN:s skrivningar om mänskliga rättigheter i de delar de strider mot deras rättsordning som grundas på Koranen. Dessutom har flera asiatiska stater uttalat sin gemensamma syn på religionens lagliga roll i dessa länder vilket de utvecklat i Kairodeklarationen från 1999.

Måhända kunde Waseem Zaffar ha hävdat att det inte har stöd i Koranen?

I Sverige har religionen en annan laglig och normerande plats i enlighet med medborgarnas rättsmedvetande.

Waseem Zaffar väljer taktiskt att förorda särskild ”lag om hets mot religiösa grupper” för att precisera ett rekvisit som redan omfattas av gällande lag om hets mot folkgrupp, enligt ovan. Han kan inte ha annan avsikt än att ge religiösa grupper en särställning i svensk lagstiftning.

En parallell till det finner vi hos det nybildade muslimska partiet Nyans som vill att muslimer skall få status som nationell minoritet med de särskilda rättigheter som det innebär. Alltså samma som sedan år 2000 gäller för samer (urfolk), tornedalingar, sverigefinnar, romer och judar som erkända som nationella minoriteter i Sverige. Minoritetsspråken är samiska, meänkieli, finska, romani chib och jiddisch.

Det hade varit klädsamt om Waseem Zaffar hade deklarerat var han och Islams Ahmadiyya Församling står denna fråga.

Sverige behöver inför valet 2022 en religionspolitisk sakdebatt som försvarar en tydlig religionsfrihet med vidareutvecklade rättigheter och begränsningar. Varje land som skrivit under FNs mänskliga rättigheter har rätt att göra inskränkningar om det anges i särskild lag på nationell nivå. (Alltså inte generella reservationer som vissa asiatiska stater gör med hänvisning till Koranen som grund för deras rättsordning, enl ovan.)

Partierna behöver inför valet 2022 positionera sig för eller emot en rättssäker religionspolitik med målet att Sverige – som sekulär demokratisk rättsstat – alltjämt ska vila på och byggas vidare på västerländsk judisk kristen tradition som tjänat och tjänar oss väl.

Ökad närvaro i Sverige av människor från totalitära och teokratiska regimer varav vissa – om än en mycket liten andel – ställer särskilda krav på vår sekulära religionsfrihets tillämpning, kräver en mer målmedveten religionspolitisk agenda.

Sveriges religiösa landskap har blivit spretigt och vi har ingen tradition av religionspolitiska kraftmätningar. Eftergift för Ordföranden Waseem Zaffars i Islams Ahmadiyya Församling blir ett första steg mot religiöst anpassad lagstiftning. Det ska vi inte ha i Sverige.

Ulf Lönnberg

Författare: Ulf Lönnberg

tidigare fritidspolitiker fram till fyllda 75 år. Nu driver jag bloggen www.svenskreligionspolitiskdebatt.com